Sanningen om D och de 1000 dagarna. När den du älskar fängslar dig känslomässigt. Del 2: "Jag var i hennes fängelse o hon ville inte försonas. "En isprinsessas fängelse."

 
 

Sanningen om D och de 1000


dagarna :


- När den du älskar

fängslar dig  känslomässigt.



Del 2: "Jag var i hennes fängelse

o hon ville inte försonas"


Hey alla!

Tack för responsen. Det var oerhört smärtsamt att skriva ut allt detta. Men jag vill stärka andra i det här med. Jag gillar inte bloggar som försöker måla upp sig perfekta med livet utåt sätt hela tiden. Jag tror på att vara ärlig, och visa sina strider, sina sorger, sina tårar, för jag tror det är de stunderna vi varit som svagast - är de som kommer göra oss starkast.

Jag vill vara ärlig. Jag vill inte måla upp nånting som inte finns. Jag vill visa exakt vad som hänt. För jag tror när vi vågar ta upp de emotionella djupa sakerna som händer i vårt liv, desto mer ser andra att man inte är ensam och man kan även hitta styrka och ord i det man behöver för att gå vidare.

Del 2 kommer snart.

Och det handlar om försoning.

Matilda sa till och med en gång när jag hade som mest ont: "Det här är bra för dig..."

När jag till och med kände att jag höll på dö av allt som hänt mellan oss...

Det var som om att om jag inte kunde ge henne mitt hjärta, så ville hon bara att jag skulle dö.

Del 2 kommer snart...




 

" - En isprinsessas fängelse..."



Det var som om jag var fängslad.


Jag kom på att mina två bojor var...

Mitt samvete... och hennes vägran att försonas...

Allt jag tänkte till slut var: "Släpp mig fri.."

Snälla du...Låt mig gå...


Det var som om jag var i ett slott. Och hon hade slängt mig in i ett fängelse. Jag kunde inte ge henne mitt hjärta. Jag la fram det på ett otroligt klumpigt sätt. Men de betyder inte att jag inte älskade henne.

Jag hade problem. Jag hade mitt förflutna. Min historiska kontext gjorde att jag kunde skriva världens vackraste kärlekstexter, men jag kunde inte älska eller ge mitt hjärta till någon.

Jag var inte kapabel till att ge någon mitt hjärta helt. Jag skrev med att jag förstår inte alla komplimanger jag får. För jag tar inte in dem. De känns aldrig ända in.

Jag vill så gärna förstå vad folk känner när de läser mina texter...

Jag vill ta in varje komplimang...

Jag vill så gärna förstå er...

Men jag har kommit på att jag skyddar mig själv...

Jag vågar inte känna kärlek. Trots att det är allt jag strävar efter. Det är därför kampen är så krävande. För det är ju två raka motsatser som kämpar mot varandra. Men jag vill verkligen ge mitt hjärta till någon...

Men det måste vara något så otroligt speciellt att jag bara blir fångad av hennes aura, hennes troliga innerlighet, ett lugn, en känsla av "wow..." jag älskar dig gumman. Något helt otroligt.

O jag försökte säga att det var något Matilda saknade, någon innerlighet, en gnistra av något av allt det här. Och jag försökte förklara det. Samtidigt ville jag inte såra henne och jag skulle sagt det tidigare. Det slutade att jag fick dåligt samvete och jag lyckades förgöra oss båda två.

Det var något som saknades i henne, och jag förstår nu med att det var hennes historiska kontext som gjorde att hon saknade det där. Precis som min historiska kontexkt gjorde att jag inte kunde ge henne mitt hjärta.

Olyckliga historiska kontexter av de förflutna...

Sånt skapar olyckliga kärlekshistorier...
 

Det var inte enkelt efteråt för oss. För mycket drömmar hade byggts upp. Att se det rasera det kan få vem som helst att falla. Det blev en oändlig kamp för oss båda, och jag sökte hennes försoning men det blev ingenting helt eftersom vi båda var sårade av det som hänt. Jag tar på mig det mest att det blev som det blev.

Det var mitt fel.


 


Men om jag inte kan ge mitt hjärta till någon betyder det inte att man inte kan försonas och gå vidare. Jag ville bli fri oavsett utgång, allt jag ville veta var sanningen om allt du sagt var sant.

Ditt hjärta brast itu och mitt med av det som hände mellan oss. Jag försökte finnas där och jag erbjöd mig till och med att åka upp till dig. Men du ville inte att jag skulle se dig i skicket du var i. Trots att du vet att jag inte behövde dig fysiskt. Att det inte spelar någon roll.


Istället hände som inte fick hända.

Du blev apatisk uppe i ditt slott. Och jag var fängslad i ditt slott.

Jag ville förändra världen. Du sa att du med ville det.


Men jag frågade mig hur kan du vilja förändra världen, om du är redo att förgöra den du älskar?

Vilken kvinna skulle vilja förgöra sin egen hjälte? Om hans största vilja är att förändra världen.

Din pappa sa att jag inte fick skriva till dig mer eller på bloggen mer. Han hotade till och med polisen. Men jag har alltid rätt att skriva sanningen. Jag har alltid rätt att skriva mina upplevelser.

Du skulle stått upp för mig, för det har alltid alla kvinnor gjort i historien, de stöttar alltid den de älskar när deras far kommer i mellan. Var det stolthet? Var du sårad? Det var jag med. Men jag var redo att försonas och gå vidare och vi bestämde till och med en dag då vi kunde tala ut.

Det som hände var hemskt.

Och det skapa ännu mer förtvivlan i mig. Samtidigt också en enorm lättnad från mina axlar. För jag förstod att det här är inte mitt fel längre. Det var du som inte kunde föronas och släppa mig fri.

För jag ville ju att vi skulle läka, försonas och gå vidare, oavsett utgång.

Jag vill inte ha dina bojor längre. Så jag tänker slita av mig dem nu.

Jag kan inte göra mer för dig.

Jag kan inte låta dig döda mig.

Jag har kämpat för kärlek. Det finns inget mer ärofyllt än det.

Men jag kan inte älska något, som saknar det innerliga, och är redo att förgöra sin egen hjälte.

För hur kan du vilja förändra världen om du är redo att förgöra någon som vill förändra världen?

Det är som du har fastnat i din värld, i total tystnad, apatiskhet, och utan medkänsla.

När ska du våga se detta? Vad du gjort?

Förstår du inte, att dina känslor, dina tårar hade befriat mig. Det finns ingenting som väcker större kraft än en kvinnas tårar. Om du kunde våga säga dina fel med, inte bara lägga allt på mig. Utan även se dina egna brister i det här. Precis som jag gjorde. När jag sa inte kunde älska just nu. Att jag har problem.

Men din egen självbild blev viktigare. Det var det inte min var, för jag visste vilka problem jag har, och jag ville möta dem ensam. Det är först när man vågar se dem man kan utvecklas.

Jag kan inte göra mer för dig.

Jag kan inte dö för att du vägrar försonas.

Du får gärna sitta uppe i ditt slott, och räkna dina smycken och diamanter.

O leva din överklassvärld. O låtsas att allt är bra. Men du måste ju gå sönder inombords av allt som hänt.

Men jag har slitit av mina bojor...jag har rymt nu...

O dina soldater kan leta överallt, men du kan aldrig fånga mig...

För du kan inte döda de som är gott i världen, för att du inte fick det du önskade...

Historien kommer komma ihåg dig för det du gjort..

Men jag förlåter dig...

O du vet, allt det materiella du behöver eller söker...som din mamma ville du skulle ha...

Det finns en sak du aldrig kan köpa eller fånga...

O det är mitt hjärta...

/  - D.
Postat av: jenny

oh men oooooooohhh =/

2014-03-11 @ 10:23:44
Postat av: jenny

vilket otroligt drama =/ så himla sorgligt!! fast du speglar det så vackert. du är verkligen otroligt stark!! man känner styrkan i det du skriver och jag hoppas verkligen de löser sig!! kraamar!

2014-03-11 @ 10:25:17
Postat av: manda.

Men gud!!! :( asså vad är de som händer??? jag visste inte allt det här!! men starkt gjort att du försöker bli fri från det som hänt, usch =/

2014-03-11 @ 22:31:00
Postat av: manda.

<333

2014-03-11 @ 22:31:19
Postat av: agnes

vacker men soorglig! <3

2014-03-12 @ 08:35:16
URL: http://agnesarbra.bilddagboken.se
Postat av: Anonym

om du valde vara i fred kanske det aldrig var rätt att träffa henne?? varför träffa du henne ens??

2014-03-12 @ 11:43:46
Postat av: Anonym

hon är inte girlie alltså??? svara gärna Dede.

2014-03-12 @ 11:44:11
Postat av: Anonym

svara om hon är girlie eller inte.

2014-03-12 @ 11:44:24
Postat av: saga&jossa

Men varför ville du vara i fred?? vad var det som hade hänt innan?? skriv mer om det oohhh!!!! varför ville du vara i fred från henne?? varför valde du att gå och sen nu bara lämna allt?? jag förstår att de är jobbigt när man inte blir förlåten men dede jag hoppas det löser sig för dig och att allt slutar bra. Det ska bli såå intressant att se vem som är Girlie i allt det här!! vem som är den riktiga giirlie då^^

2014-03-12 @ 11:46:40
Postat av: saga&jossa

Men varför ville du vara i fred?? vad var det som hade hänt innan?? skriv mer om det oohhh!!!! varför ville du vara i fred från henne?? varför valde du att gå och sen nu bara lämna allt?? jag förstår att de är jobbigt när man inte blir förlåten men dede jag hoppas det löser sig för dig och att allt slutar bra. Det ska bli såå intressant att se vem som är Girlie i allt det här!! vem som är den riktiga giirlie då^^

2014-03-12 @ 11:46:52

Hey! Jag försöker svara alla mina otroligt fina läsare men pga tidsbrist hinner jag inte alltid svara. Det går även fint maila mig, om vad som helst till, [email protected] - där svarar jag nästan alla läsare så fort jag hinner. All energi och lycka till dig! Bless you so much! Lots of Love, Truly Yours, D.


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: