Sanningen om D och de 1000 dagarna: - Kärlek, sex, missbruk och så förkrossad. Del 1: Jag var nära att dö..."

 
 
 


Sanningen om D och de 1000

dagarna:

- Kärlek, sex,

missbruk och så förkrossad.


Del 1: "Jag var nära att dö..."






Jag var nära att dö den natten.

Mitt hjärta var inte lyckligt.

Jag var förkrossad.

Jag var försvagad.

Jag ville ge upp.

Det var en hemskt natt. O jag tänkte. Hur ska jag nånsin kunna dämpa sorgen? Vad behöver jag fylla mitt hjärta med? Frågorna ekade retoriskt.

Jag vet att många av de jag hade känt hade fastnat i missbruk. Jag vet att de fastnade i sena utkvällar, med alkohol som flöda, koks som låg uppradade, kvinnor som ville göra allt, där man kunde fly verkligheten en liten stund.

Min vän ringde mig och sa: "Haha, Daniel kom igen nu, vi drar ut nu och sen kör vi bara linan ut, haha fattar du bokstavligt?"

Jag: "Jag vill inte, det är inte det jag vill göra med mitt liv...och vi har haft det samtalet förut"

H: "Men skärp dig nu Daniel, det finns allt här, ta en tjej,  och get over it, du vet hon amanda gillar ju dig"

Jag: "Men jag vill inte...det är inte jag..."

H: "Haha, jävla tönt fan sitter du där när vi är ute och kan få mer ***** på en livstid

Jag: "Du är påverkad...låt mig vara"

H: "Va fan äre me dig? Du är fan ingen vän överhuvudtaget"

Jag: "För att jag inte vill gå ut och göra de sakerna ni gör?"

H: "Fan asså vi kan säga upp vänskapen här"

Jag: "Gör vad du vill...jag bryr mig inte, jag måste göra det jag ska göra.,.."

*klick*

Jag insåg att jag är ensam i detta. Jag insåg att det finns ingen som kommer stötta mig i det här. Det finns ingen som förstår vad jag vill. Det finns ingen som förstår vad jag vill uppnå. Och vad mina strider handlar om.

Jag var förkrossad. Min kropp hade kämpat så länge. Jag var inte den man jag en gång var.

Jag var bara en skepnad nu.

Mitt hjärta hade tagit stryk. Min kropp hade försvagade värden. Mina läkare sa att jag utvecklat en stresssjukdom som kan påverka hela min kropp och mina leder, det enda sättet är att "ta de lite lugnt". Mitt hjärta klarar inte det här annars.

Hur ska jag ta det lugnt?

När allting försvunnit. När alla drömmar försvann.

I en värld som inte förstår vad jag söker, vad jag behöver.

En kvinna som inte förståd varför jag behövde vara ensam, Matilda.

Ett sökande efter mina riktiga föräldrar, som ingen vet vilka det är.

Vem är jag egentligen?

Varför alla dessa texter?

Varför alla dessa känslor?

Vart kommer allt ifrån?

Allt de övernaturliga?

Tårarna rann. Jag är ensam. Jag är ingenting.

Låt mig bara dö gud...

Jag är inte lycklig gud...gör slut på mig bara...

Mina tårfyllda sårade ögon blickade upp mot taket...jag la mig i sängen. Kroppen har tagit så mycket stryk. Mitt hjärta kommer inte orka mer...

Jag var tvungen att skriva till Matilda...för jag vet att hon förstod en del, men inte allt av alla strider jag tog ensam...

O jag skrev. "Det känns som jag håller på dö Matilda...kan vi inte bara läka det här och gå vidare...Kan vi inte glömma kärlek? O bara försonas för allt som hänt."

I mitt hjärta visste jag med. Att jag vill klara det här ensam. Jag vill ta mina egna strider. Jag behöver förstå och jag behöver skapa det mitt hjärta önskar. Och jag hoppas att jag en dag kommer tillbaka.

Vet ni hur det känns att älska någon, och veta att man inte kan älska den just nu?

Mitt samvete slet mig i stycken...

För allt jag ville vara att gör henne lycklig, men jag kunde inte...

Det finns ingen större sorg än det...

Jag såg pillrena ligga på nattduksbordet...

Jag vet att de skulle dämpa min sorg...

Jag tog alldels för många den natten... för att dämpa smärtan i mitt bröst...

Jag var ingenting...jag var ensam...och jag kunde inte ge någon mitt hjärta alls...

Jag var sårad...jag var skadad...av allt som hänt i mitt liv...

O jag vill inte låta någon tygla mig...tämja mig...för det känns som ingen förstod vad mitt hjärta är gjort av... Det känndes som ingen hela världen förstod mig...

Tårarna rann, men de var inte bara längre tårar...

De var tröstlösa...glimmrade som om havet spegla sig i dem...

O allt jag sa för mig själv: "Jag är ingenting alls...jag är ingenting...alls...gör bara slut på mig gud om de är de du vill?"  jag...är färdig, jag är slut..."

Jag visste att. Jag var ensam. Och om dör, vill jag dö med mitt hjärta intakt och kämpandes. För den jag är, och det jag ville uppnå....

O jag sa för mig själv: "Det var två kvinnor jag ville träffa i detta liv....min mamma.... och kvinnan i mitt liv..."

De hade gått 500 dagar...

O allt jag fick fram var.
Jag är ingenting...jag är ingenting alls...men jag, jag..jag ger aldrig upp...ja ger aldrig, upp...

De sista orden innan jag somnade, fick ansträngas kämpande fram...med en djup lättande suck efter sista ordet...och jag somnade...

Jag trodde jag skulle dö den natten...

Jag vaknade av att solen lyste in genom fönstret, och jag öppnande mina ögonlock...

En dag fylld med strid av 1000 strider...

O mina första ord var: "Om jag ska dö, ska jag dö kämpandes...jag...jag ..ger aldrig upp..."

Kärlek,
D.
Postat av: moa

Du är sååå himla modig Dede!! älskar att du vågar berätta de folk inte vågar tala om, sina misstag och fel och brister osv som man gjort. Du vågar visa de andra inte vågar prata om :) Du är så MODIG! :) kraamar!

2014-03-02 @ 21:44:41
Postat av: moa

Du är sååå himla modig Dede!! älskar att du vågar berätta de folk inte vågar tala om, sina misstag och fel och brister osv som man gjort. Du vågar visa de andra inte vågar prata om :) Du är så MODIG! :) kraamar!

2014-03-02 @ 21:44:48
Postat av: hanna

Styrka till dig! Det visar verkligen hur mycket du kämpat och hur du verkligen vill uppnå nånting bortom denna värld <3 du är så fin själ så jag blir så ledsen av att du gått igenom så mycket :(
jag hoppas det blir bättre och jag tänker verkligen på dig Dede. <3

2014-03-03 @ 09:07:16
Postat av: Gina

<3

2014-03-03 @ 13:07:49
Postat av: Gina

Det är så sorgligt men så vackert, jag hoppas verkligen du fortsätter kämpa och det vet jag att du gör! styrkekramar till dig <3

2014-03-03 @ 13:08:29
Postat av: Olivia B.

Fick så mycket respekt för dig så du anar inte :) Så jäkla starkt skrivet!!! :) *håller om länge*

2014-03-03 @ 17:56:55
Postat av: Anonym

har du inte hittat girlie än?

2014-03-03 @ 17:57:25
Postat av: petra

blir så ledsen :( hoppas de är bättre än det var då! man ser verkligen att du KÄMPAR.

Sluta inte kämpa Dede!!!

2014-03-03 @ 19:57:25
Postat av: petra

Vi läsare finns alltid här för dig! Stöttar dig alltid :) önskar du kunde må bra nu och att du gör det. *kramar*

2014-03-03 @ 19:57:59
Postat av: Anonym

Visste inte att det vart så illa =/ omg...<3

2014-03-03 @ 22:14:06
Postat av: manda.

Dede...:'(

2014-03-03 @ 22:15:00
Postat av: manda.

Dede...:'(

2014-03-03 @ 22:15:06
Postat av: manda.

dede...:'( du är min hjälte. <3

2014-03-03 @ 22:15:31
Postat av: agnes

uuscch vaa hemskt :( såå starkt av dig att VÅGA skriva allt detta. Du är så stark Dede!!

2014-03-03 @ 23:35:17
URL: http://agnesarbra.bilddagboken.se
Postat av: Anonym

såå ooohh :( soorgligt heemskt uusch, men du kommer väl tillbaka??

kommer du tillbaka deede?

2014-03-03 @ 23:36:05

Hey! Jag försöker svara alla mina otroligt fina läsare men pga tidsbrist hinner jag inte alltid svara. Det går även fint maila mig, om vad som helst till, dede.blogg@live.se - där svarar jag nästan alla läsare så fort jag hinner. All energi och lycka till dig! Bless you so much! Lots of Love, Truly Yours, D.


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: