Ny kategori på Dedeprivat: De 1000 dagarna.

 

       Ny kategori: De 1000 dagarna.





Hey alla!

Jag har inte glömt er, jag har bara haft fullt upp under julen =D

Och jag tror faktiskt att julen ska man tillbringa med sin kära familj.

Och inte sitta och blogga, facebooka eller ta bilder på sin mat och sitta och ladda upp.

Jag tror att man måste lära sig inte leva i den "digitala världen" utan verkligen umgås på riktigt. Att vara i fred med de man älskar.

Men jag kommer tillbaka redan i morrn gumman! =D

Jag har även läst mina brev här under de 1000 dagarana - så jag har gjort en ny kategori som heter "De 1000 dagarna" där står alla mina känslor jag gick igenom.

Och vet ni vad? Jag känner mig så oerhört stark och vacker. (Ingen jantelag kan få mig att förminska det jag gjort längre) Jag förstår inte hur jag klarat detta själv. Men jag har läst och sett hur ont jag hade och hur stark jag var, hur tappert jag verkligen kämpade.


 

                        
"Den vackraste gärningen

- fast mitt hjärta hade dåligt samvete"


Jag gick runt med dåligt samvete
med under dessa dagar.

"Hur kunde jag lämna henne ensam i allt det här". "
"Gud vilken dålig man jag är"
"Hur kunde jag krossa hennes hjärta, hur kunde jag låta de ögonen fälla tårar".


Men sen insåg jag - att det här inte var något vanligt slut. Det här var bara en ung man som var tvungen att ta sig iväg på en resa för att bli den bästa man han kunde bli.

Så jag inser nu, äntligen och kan självläka mitt hjärta, att det var vackert, att det som gjordes var modigt och vackert. Vet ni hur tryggt det är att äntligen känna det?

Det jag hela tiden strävade efter, var att få tag på Matilda med så vi kunde läka det här tillsammans. För jag behövde höra det från henne för mitt samvete plågade mig. Men Matilda var för sårad, och jag med.

Oh ingen kan nånsin ta ifrån mig mitt ljus, ingen mörker ingen ondska kan nånsin släcka min glöd.

Jag märkte det nu allra mest, när jag var som mest nedslagen och sårad - att ingen kan nånsin släcka mitt innersta ljus.

Det där oskuldsfulla, de innerliga, de odödliga, de oövervinnerliga. Det har alltid bott i mitt bröst. Och det är något jag aldrig kommer förlora, trots hela världens ondska och även om jag var strandsatt i 1000 dagar.

Jag älskar mig själv igen för det jag gjort.

Och jag är tacksam att även Matilda, trots att hon var sårad, att hon förstod att det här var något annorlunda o inget vanligt slut, att hon sa en gång att det var det vackraste jag kunde göra.

Jag är så tacksam för all kärlek, och speciellt alla ni som läser.

För jag är inte här för att krossas, jag är här för att för förändra världen.

Kärlek,
Truly Yours,
D.

I kategorin : De 1000 dagarna kan man nu läsa allt om det jag gick igenom. Jag kommer även fortsätta publicera material som jag skrivit och som jag inte visat förut.

Därför valde jag ingen kvinna alls.

 
Varför väljer en man ingen kvinna

alls?


 

Det här kommer bli tufft.

Varför väljer en man ingen kvinna alls?

När han kan få allt?

Varför väljer att han gå ensam?

I 1000 dagar?

Det har varit oerhört svårt att skriva detta brev. Eftersom jag inte vill såra någon och jag vet att många läser, och Matilda och Nath med.

Det var meningen att jag skulle träffa Nath. Vi hade pratat under längre tid och hon sa att hon behövde mig i hennes liv då det var så mycket som hände i hennes liv. Jag fanns där för henne, som en vän.

När jag träffade Matilda och vi blev tillsammans, försvann Naths och min kontakt. Det var inte jag som försvann, det var du Nath som försvann när jag blev tillsammans med Matilda.

När jag insåg att jag var alldels för skadad och sårad för att älska Matilda. Så jag gick min väg. Matilda kände av att något inte stämde. Och det var att jag inte kunde ge Matilda mitt hjärta. Det var för mycket som hänt de senaste åren.

Ingen människa såg ens mina strider som några strider man behöver ta. Jag kunde varit lycklig o stannat. Men i mitt hjärta ville jag, att jag måste förvandlas mer och skapa drömmar som är overkliga och utanför denna världs gränser.

Jag kunde inte ge Matilda mitt hjärta. Jag var tvungen att ta mina egna strider. Och jag hade ingen aning vad som hände i början, och jag visste inte att det skulle ta 1000 dagar.

Jag var förkrossad för det beslutet jag tog och erkände.

Alla har sett hur mitt samvete nästan slitit mig i stycken...

För att jag inte kunde älska nån...

Men i mitt hjärta visste jag. Att jag måste gå igenom det här själv. Hur ont det än gör, vad det än kostar mig - för jag vet att det kommer skapa det bästa ur mig.

Och jag önskar kunde förklara mer. Men Matilda du sa själv: "Det var det vackraste du kunde göra..."

Och det har jag verkligen haft inom mig i de här 1000 dagarna.

Jag försöker ju bara bli den bästa man jag kan bli.

Jag vill inte välja mellan den "systematiskt vackra modellen" eller den "gulliga tjejen".

För jag tror att sann skönhet inte är ett utseende, att välja den systematiska vackra modellen känns bara fel i hjärtat. Därför vill jag inte ha någon av de "systematiskt vackraste kvinnorna i världen". För det är inte sann skönhet.

Och den gulliga tjejen har fina ord, men hon saknar det där innerliga och medkännande i sina handlingar. Att verkligen bli något mer än bara fina ord, att verkligen förvandlas till dem.

Jag valde ingen kvinna alls...

För jag lever hellre ensam i hela mitt liv...


Än att ge någon kvinna mitt hjärta...

Som inte är Girlie...

O jag har kämpat i 1000 dagar...

Och tagit mina strider ensam...

För att bli den bästa man jag kan bli...

Om det inte är kärlek...

Så vet jag inte vad som är det...

Kärlek,
D.

Den svarta och vita riddaren.

 
 
 
      Den svarta och vita riddaren.



Vad gör en man...

Om han är redo...

Att förlora allt...

För att förvandlas...

Han skriver till hela världen och försöker fånga och definera varje ord och känsla inom sig tills han dör...

För att världen ska förstå varför han var tvungen att gå ensam. Och ta strider ingen förstod. Varför en man väljer att springa som en sårad vildhäst genom taggbuskar. Och aldrig vill stanna.

Det är svårt att tämja en sårad vildhäst. Det är svårt att få den att stanna och lägga sig till ro.

Den älskar som få, men är så oerhört oerhört svår att tämja.

I mitt hjärta vet jag, att bara en Gudinna kan tämja och fånga en vildhäst.

Men jag vet inte vem hon är.

Nu när jag kommit tillbaka hem.

Så vill folk veta varför jag gick?

Vad var det du gjorde?

Det finns saker jag aldrig kan förklara. Hur många ord jag än skriver. Därför tänker jag inte förklara eller försvara mig mer. Men jag tänker alltid skriva mina känslor från min själ...

Jag är den svarta och vita riddaren.

Jag är en spirituell själ uppväxt i en materialistisk kapitalistisk värld. Jag vet inte vem min mamma och pappa är. Det enda jag vet är att jag har något i min själ från dem som aldrig kan tas ifrån mig...

Jag önskar jag en dag fick veta vem min mamma och pappa är. Jag känner oerhört starkt för min mamma. Och i min själ känner jag att nånting hände. Och ingen vet varför.

Jag vet inte vart min mamma är. De säger att det är omöjligt att hitta henne. Det finns inga spår. Att jag måste ge upp och att hon kan vara död.

Det övernaturliga i allt det här, är att jag. Jag minns saker. Jag minns så mycket. Och jag har försökt rationalisera mig själv, och försökt hitta logiska förklaringar.

Jag vet vad jag valt. Jag vet varför jag "kom hit". Jag minns mina tidigare liv. Jag minns till och med innan jag föddes och kom hit.





Jag fick en annan mamma och pappa. Och jag kom hit. Jag var en skildring av två världar. Bokstavligen. Spirituellaste landet i världen, och nykommen till västvärlden.

Jag var en blandning av två världar på så många sätt. Jag var egentligen bara en föräldrarlös pojke från ett barnhem från ingenstans. Med så mycket, så mycket, så mycket i mitt hjärta. Så mycket jag visste, så mycket jag förstod.

Men jag vågade inte dela med mig allt jag visste i mitt hjärta.

Jag blev en stereotyp i samhället. Fotbollspelare, lagkapten. Lovande. "Han har det där lilla extra". Och jag frågade mig många gånger varför jag var älskad. Älskar de verkligen den jag är? Eller den stereotypa rollen jag har i samhället?

Mitt hjärta gick sönder. Det här var inte jag. När jag såg världen. Så gick mitt hjärta sönder. Jag bröts ner sakta. Jag ville inte representera en kapitalistisk värld, en materialistisk värld. Jag behöver göra något mer.

För det är galet, att vi lever i en värld där folk tjänar miljoner på menlösa saker, medan vi har sjuksköterskor, brandmän, vårditrädande som sliter och kämpar och hjälper de svaga, fattiga och sjuka. Och får ingenting.

Det är inte rättvist.

Världen är inte rättvis.

Och även om jag inte förstod allt då. Varför jag bröts ner. För jag ville ju uppnå saker. Göra mina föräldrar stolta. Så gick jag igenom en enorm förvandling.

Och jag förstod att min essens det jag är kan bli stigmatiserad, generaliserat, kategoriserat. Även fast det inte finns ord som kan förklara allt.

Jag var en av alla andra killlar utåt sett. Fotbollspelare, bra betyg, vänner, och festa på helgerna. Det var det som var livet. Fast jag började skriva så många nätter för inom mig var det en känslostorm.

Varför en känslostorm?

För jag ville förändra världen...

Jag kom inte hit för att bli en del av den. Jag kom hit för att förändra den.

Men i en jantelagsvärld. Är det svårt att lysa. Man tonar ner sig själv för att "översittarna, de rationella stereotyperna" har sin världsbild klar redan. Man anpassar sig. Man vill inte sticka ut. Man blir en av alla andra.

Fast att vara en del av normen i en galen värld, är bara galet.

"Allt är fint, allt är bra." 26 000 barn svälter ihjäl varje dag. "Men vad ska jag ha till lunchlådan i morgon?" Så sjukt. Vi lever i en kapitalistisk och materialistisk värld som behöver förändring.

Därför var jag tvungen att förändras. Att inte gå den enkla vägen och festat med grabbarna. Strulat med massa tjejer på krogen. Och tjänat pengar på en stereotyp roll. I en materialisk värld. Spelat min stereotypa roll. För vet ni vad, det har aldrig varit jag :)

Det var därför Matilda älska mig.

Matilda.

Hon såg striderna jag tagit. Hon älskade mina ögon. Hon älskade mina texter. Hon älskade mig.

Till och med när jag gick sa hon att det var det "vackraste jag kunde göra".

Hon skrev med att hon kunde gråta av hur vackert det allt det här var.

Jag krossade Matildas hjärta och gick.

För jag vet att jag inte var klar.

Jag var den svarta och vita riddaren.

Jag var tvungen att förvandlas till något bortom det.

Jag hade positiva drag både från den spirituella världen och den materialistiska världen. Så oerhört många fina drag. Men om jag verkligen ska förvandlas till något bortom allt det här, måste jag spränga dualismens gräns. Och finslipa min själ och mina drag så jag kan bli den jag innerst inne är. Och det är det den här resan gick ut på.

Det är svårt att förvandlas när man växt upp i en materialistisk och kapitalistisk värld. Det är svårt att hitta "hem". Det är svårt att förvandlas. För det tar tid.

Det tar tårar, smärta och tid. Speciellt tid, och det var nog de svåraste att lära mig tålamod. Matilda hade sånt tålamod, jag hade mer uthållighet. En otrolig uthållighet. Fast min mor sa att uthållighet och tålamod går hand i hand och jag har tränat oerhört nu i över 1000 dagar och nätter. Jag trodde ibland att jag aldrig skulle komma tillbaka. Fast man kan inte förgöra något oövervinnerligt i bröstet.

De här 1000 dagarna och nätterna av en förvandling.

För att bli den bästa man jag kan bli.

För en kvinna jag inte vem det är, för en värld som inte förstår, och för föräldrar jag inte känner till.

Men jag litar på det jag känt, och följer mitt hjärtas röst.


För jag vill inte ha tusen kvinnor, tusen hus, och tusen bilar.

Jag behöver en förändring av denna värld....


Oh min väg är inte den enda vägen. Men det är en väg jag vill gå...

I mitt hjärta vill jag 3 saker.

Jag vill hitta mina föräldrar, min mamma och pappa, o hitta Girlie och förändra världen.

Och om jag bara fick välja en sak.

Skulle det vara att förändra världen.

Ibland undrar jag om någon kommer förstå vad mina ögon är gjorda av...

Jag är ledsen att jag var tvungen att göra det...

Men jag hade gjort det igen om jag hade samma val...

Förlåt Matilda...

Kommer du nånsin förstå...

Kärlek,
D.


"Han kom; från en värld där tårarna for...
Där svälten och plågorna log...
Där hans; frågande mor; fäller tårar längs kinden...
För hon har aldrig sett han men ropar i vinden...

Älskande... Bedårande... Förlåtande ord...
Han blev; gift med kärlek... O förlovad med mod...
 
O han får; aldrig ge upp sitt löfte, aldrig, glömma bort vad som ingraverats i bröstet.
Bli en röst för de röstlösa. En tröst för de tröstlösa.

Se till att de svaga o fattiga reser sig upp. Att världen. Förenar sin röst.
För jag kan inte se på; en värld; där kvinnor och barn stenas till döds.
Jag; behöver förändring. Vi; behöver förändring.
Hat är bara brist på ljus. Men all kärlek är oändlig. All kärlek är oändlig."


 

D.Dede svarar på alla frågor från alla läsare.

 
 


Dede svarar på läsarnas frågor:

-
Varför jag valde vara ensam i 1000 dagar och

1000 nätter.





Hey alla otroligt fina läsare...

Så otroligt skönt att skriva till er igen.

Jag vill först säga att de är skönt att vara tillbaka.

Det andra jag vill säga är att jag ber om ursäkt om jag kommer svammla en del för jag är utmattad. Min kropp är trött efter de här 1000 dagarna.

Men jag kommer repa mig bara jag får en godnatts sömn.

Jag kommer svara på alla frågor från alla läsare, och de kommer komma upp fortlöpande under veckan, så de kommer uppdateras här under hela veckan. Alla svar kommer inte på en gång utan allt kommer svaras på under veckans gång.

Den vanligaste frågan jag fått är:

"Varför lämna du alla och Matilda och gick ensam i 1000 dagar?"



- Varför lämna du alla o Matilda i 1000 dagar?
 

- För den här världen krossa mitt hjärta fullständigt. Jag orkade inte med o se världen mer. Jag orkade inte vara med i den och se vad allt blivit och jag själv i den. Hur vi förstör miljön, förstör varandra, och se hur den här världen verkligen blivit. Hur vi alla sitter i våra trygga hus med rinnande vatten när folk inte ens får rent vatten. Ändå sitter vi där och klagar på TV-dosan, med kvällsmiddagen och fina bestick framme och har "allt" i västvärlden.

Jag orkar inte spela teater i västvärlden och dra på ett leende och säga "allt är bra". När 1 miljard inte ens får mat på bordet. Den här världen behöver en förändring nu. O jag ville inte bara upprätthålla min stereotypa roll i samhället som lagkapten och fotbollspelare. Jag var tvungen att göra något mer med mig själv. Att slita mig loss från alla materialistiska drömmar och uppnå nånting större än allt det här, och att förändra den här världen och hjälpa andra. För mitt hjärta kände, att det var det absolut vackraste jag kunde göra.

När det kommer till Matilda, så insåg jag att jag måste få vara ensam. Jag sa det till henne många gånger innan att jag har ont, och jag måste lösa saker på egen hand. Och efter en hel del självrannskan och soulsearching kom jag fram till att jag har saker ur det förflutna jag måste lösa på egen hand. Jag sa det till henne många gånger när vi var tillsammans. Jag kan göra det här själv gumman. Mitt hjärta visste att det jag gjorde var rätt, och att oavsett vad som än skulle hända mellan oss, så måste jag kämpa och aldrig ge upp min dröm.

Så på frågan; mitt hjärta var krossat. Jag kunde inte ge Matilda mitt hjärta. Jag var tvungen att vara ensam, och ta mina egna strider. För att komma tillbaka till det bästa jag kunde bli.



- Varför träffa du ingen tjej på 1000 dagar?


- För mitt hjärta tillhör en kvinna, som jag inte vem det är. Alla vet om historien,men jag kan inte berätta mer än det. Jag vet inte vem hon är, men jag vet att jag var menad att gå igenom de här 1000 dagarna ensam.

Det handlar om min kärlek till Girlie. Att jag vill visa att i denna värld är många bara "tomma ord". Men finns det verkligen någon man som skulle kunna gå ensam i 1000 dagar utan någon kvinna? Är inte det bara en saga? Det är därför jag ville förverkliga mina ord. Det är därför jag var tvungen o fullfölja mina 1000 dagar ensam o visa att sagor existerar.

Och jag förstår knappt själv att jag nu gjort detta i 1000 dagar. Så jag känner mig kraftfullare förut. Och för att det var rätt sak o de vackraste jag kunde göra, för jag vill ge henne hela världen och allt hon drömt om.

Jag vill göra henne så lycklig, så lycklig att hon bara fäller glädjetårar.

Och jag får aldrig krossa hennes hjärta. Aldrig nånsin. Det är därför jag tacka nej till alla modeller eller "systematiskt vackra" kvinnor, för de stereotypa och fysiska räcker inte till.
Jag vill inte ha det, jag behöver något mer.

För de måste finnas mer än bara de fysiska. De måste finnas mer. Och därför ville jag växa ifrån det, och att hon äntligen får leva utan "krav och måsten". För i en materialistisk värld känns det som kvinnlig skönhet bara har blivit så förvrängd och fel. Jag skulle inte vilja vara kvinna i dagens värld, så mycket krav och måsten. Men jag tänker aldrig ge Girlie det, hon kommer alltid, alltid vara perfekt o älskad och omhändertagen. Så länge hennes vackra hjärta strålar ut genom ögonen. För jag tror det är där sann skönhet kommer ifrån.

Så jag ville inte förlora mig själv i en materialistisk värld, och ha den "systematiskt vackraste kvinnan". För jag tror inte de skulle göra mig innerligt lycklig.

Oh jag har lovat mig själv att inte bli som alla andra kändisar, som förlorat sig i en materialistisk värld med pengar, fame och kvinnor.

Vi läser dagligen om otrohet, om hur relationer slits itu, om bråk, intriger och kärlek idag finns knappt inte. Men detta är något jag strävat efter de här 1000 dagarna ännu mer. Att gå bort från det fysiska.

Min flickvän, min bedårande otroligt vackra Girlie. Kommer veta att jag aldrig kommer vara otrogen mot henne. O aldrig lämna henne eller svika henne. . Oavsett hur framgångsrik o känd jag blir. Jag kommer bli den som aldrig förlorar mig själv i pengar, fame eller kvinnor.

Jag var tvungen o förvandlas till den absolut bästa man jag kan bli...

För jag älskar en kvinna, som jag inte vem hon är...


             
 
               
 
- D.Dede offentlig? Läsarträff? När?


Det har varit så oerhört svårt att som lagkapten och fotbollspelare att kunna gå ut med allt det här, och bli offentlig. Alla de här otroliga känslorna, alla livsepisoder, min innersta privata dagbok, alla kärlekstexter, till alla revolutionerande texter, o allt det övernaturliga, det är så otroligt omvälvande mycket. Och jag har ändå inte hunnit berätta allt...

Min pappa är med högt ansedd i samhället, och det har med gjort det svårt. För jag vill ju bli offentlig, men det känns som min stereotypa roll i samhället har gjort det nästan omöjligt att bli offentlig...

Jag tror alla härinne förstår, hur svårt det varit, och oerhört svårt det är att bryta sig loss från sin stereotypa roll i samhället och hur omvärlden reagerar. Men jag vill jättegärna, bli offentlig.

Jag har tänkt med om mystiken inte dör lite om man bara blir offentlig. Alla hjältar ska ju bära mask idag, och jag kan inte vara båda samtidigt. Så jag vet inte hur jag ska kunna vara båda två. Hur ska jag lösa det?

Men det varit oerhört glädjande att ändå träffat så många av mina läsare. En del har kommit på mina fotbollsmatcher, och en del har träffat mig personligen, och det varit otroligt glädjande.

Det har verkligen varit otroligt värmande och helt obeskrivliga stunder att få se er o träffa alla läsare =D Så överväldigande och helt otroligt många kramar, och jag är tacksam för det.

Och att alla med förstår hur prekär min situation är. Men jag vill...

Men det kommer en dag för allt. Och ni får gärna höra av er o skriva vad ni tycker med.






De övernaturliga.

I dokumentären "The ghost inside my child" visar det hur barn minns sina "tidigare liv". Vilket börjar bli mer och mer en vetenskaplig bevisat. O ju längre paradigmskifte vi når desto mer saker kommer börja komma upp till ytan.

Se den otroliga dokumentären som kommer förändra ditt liv, för alltid.

Jag kommer berätta mer snart om allt de övernaturliga och vad som börjar hända just nu.

Den här "världen" är inte den enda världen.

Kärlek,
Truly Yours,
D.

Mer övernaturligt: Mina egna berättelser kommer jag ta upp. Problemet är att de är väldigt känsliga. Så jag vet inte om jag ska posta dem eller inte än. Men det är skönt att allt det här har börjat snuddat mer mot vetenskapligt bevis. Vilket visar, att allt det jag upplevt, mina drömmar, alla övernaturliga händelser nu kan bekräftas mer och mer av forskare.

Det känns oerhört tryggt, och jag kommer dela med mig mer av övernaturliga händelser, ju mer mitt hjärta är redo att våga berätta.

"Vad är kärlek?"


Det är dags att tala från hjärtat om det här...Och få ut det här ur bröstet...

Allt som hänt...Detta kan vara de sista jag skriver om de 1000 dagarna.

O även om jag skulle skriva skulle inte de ge en hel bild om allt som hänt.

Jag skulle behöva prata i 1000 dagar om allt som hänt...

Det skulle inte räcka med en bok. Jag skulle behöva släppa flera böcker om det.






- "Min syn på kärlek, sex och relationer"


Det första jag vill säga är att jag inte dömer nån, och alla får älska hur de vill. Men jag vill berätta om min väg jag går på. Om mitt mål att hitta kvinnan i mina drömmar bortom denna världs gränser. O min väg är inte den enda vägen, alla får älska hur de vill, om de vill ha fler partners, eller öppet förhållande eller hur de nu vill älska. Så dömer jag inte nån av dem. Så länge de finns villkorslös kärlek bakom det och man inte sårar någon får folk älska hur de vill. Men jag själv vill bara ha 1 kvinna, och jag vill göra henne lyckligast i världen.

Mitt hjärta har en dröm. En dröm som skapats för längesen. Och det är att transformera mig bortom vad som är fysisk kärlek. För en kvinna som jag vet i mitt hjärta existerar.

För idag lever vi i en objektfierad värld. Där det finns krav och måsten hela tiden. Och jag vill befria Girlie från det. Jag vill att hon ska vakna varje morgon och vara den lyckligaste kvinnan i världen. Så lycklig.

Att hon får leva utan krav och måsten. Och att hon är så fri från allt det, för allt som betyder något är hennes otroliga vackra varma hjärta. Och att hon vet att jag stöttar henne, att jag alltid finns där, och aldrig lämnar henne eller sårar henne på något sätt.

För när jag känner känslan av kärlek och Girlie. Så är det som att allt är ofysiskt. Det är hennes otroliga vackra själ som väcker en känsla och skapar det vackraste ur mig. Det är som att jag, det är svårt att beskriva den känslan. Det är så vackert, att jag inte kan förklara det med ord. Men jag ska försöka.

Så jag vill gå bortom det fysiska. Jag behöver inte jordisk kärlek. Jag behöver en kärlek utanför denna världs gränser och den vill jag ge bara till Girlie.

Det är därför mitt hjärta är så svårfångat, för jag vill bara ha Girlie. Ingen annan kvinnan kan fånga mig.

Och när jag gick de här 1000 dagarna ensam var för att jag försöker bli den bästa man jag kan bli för Girlie. Jag har levt länge i en stereotyp västvärld och ville slita mig loss från det.

Det var aldrig min mening att såra någon när jag lämnade alla...

Men jag behövde vara ensam...

För att förvandlas till den jag är menad att bli...




"Mitt hjärta ger aldrig upp -

... jag kämpar tills mina sista hjärtslag"


O även när jag var som svagast, som mest sårad, av allt som hänt. Så fanns det momentum då jag älskade det som hände även när de var som tyngst, det var som en känsla av att "Jag kan aldrig ge upp..."

Det är en känsla i mina ögon och i min själ, som jag omöjligt kan förklara. Och jag vill så gärna förklara den, det är ju därför jag försöker skriva så mycket haha =/ Men det är nånting i min själ, i mina ögon, när jag fäller mina tårar ensam, eller när jag glädjs så de gnistrar, som det skapas något inom mig. Det är nånting oövervinnerligt. Och jag kan inte förklara det.

Jag vill förklara allt. Men jag vet inte allt. Jag har bara fragment av minnen och gå på. Och jag måste lita på mitt hjärta på den här resan. Oh jag måste bara fortsätta sträva för att bli den bästa man jag kan bli.

Så jag gjorde det för min skull, för världens skull och för Girlies skull. Och jag måste fortsätta kämpa för det, även när folk säger att "Det finns ingen sån kärlek, ge upp". Eller när folk säger "Bli ihop med henne, hon vill ju ha dig och hon är jättesnygg".

Jag känner att inga jordiska tjejer räcker till riktigt =/ Visst gumman, du är säkert fin enligt systematiska mått. Men det räcker inte. Jag behöver nånting mer.

Det värsta är när samma tjejer som är enligt normen "de systematiskt vackraste" och säger eller skriver sånt: "Men herregud Daniel, jag är ju lixom jättesnygg och jag har varit uttagen på modellutagningar, asså varför vill du inte ha mig?"

För det fysiska räcker inte till för mig. Vad ska jag göra sen? Om vi älskar och har sex. Det finns ju ingenting efteråt. Det skulle ju bara vara en tillfällig lust och det ger mig ingenting alls.

När jag gick den dagen. Och försvann. Så var det för att jag tror inte på jordisk kärlek. Jordisk kärlek som präglas av otrohet, lögner, svek. Man hör det i alla förhållanden. Otrohet har ökat otroligt mycket, och det verkar vara mer norm i dag med otrohet. Man hör det i tidningar, i förhållanden, överallt.

Skillsmässostatistiken har ökat med tusentals procent. Det är snarare vanligt att ha barn från andra förhållanden. Och jag vill inte ha kärlek på det sättet, och för att gå bortom det måste man förvandlas bort från den normen som finns i samhället idag.

Det var därför jag tog mina strider ensam...

Hur ont det än gjorde...

För jag visste att de mitt hjärta gjorde var rätt...

För även om samhället försöker skapa en norm...

Så betyder de inte att de är rätt...

Utan att ibland måste man våga gå sina egna vägar...

Bort från de samhället försökt intala oss vad vi är och vad vi söker...

När hjärtat söker nånting bortom stjärnhimlen...





"Last night I lost the world,

and gained the Universe"

Så när jag lämnade allt. Kvinnan jag älskade, och i jakten på att hitta min riktiga mamma och pappa, drömmarna som byggts upp. Jag var förkrossad. Jag var så förkrossad.

Vad har jag gjort? Vad är de som får mig att sträva efter det här? Det gör ju bara ont?

För jag vill inte vara i den här världen som en robotisk stereotyp. Jag är inte här för att vara en del av världen, jag är här för att förändra den.

Så många nätter blickade jag bara upp mot stjärnhimlen....och tänkte "Gud, tänk om ingenting stämmer. Tänk om allt bara är en dröm."

Och jag kom på mig själv då, även om det bara är en "dröm" så är det fortfarande världens vackraste dröm.

För det handlar bara om en ung man som försöker komma bort från samhällets norm, skapa det bästa inom sig själv och hitta kvinnan hans hjärta älskar.

Jag kom på att jag har ingenting att förlora alls, och allt att vinna ur det här.

Och det var en befriande känsla.

Självklart åker man berg-o-dalbana mellan olika känslor, det är ju det man gör när man tar beslut, för allt är ju en känslomässig process som behöver bearbetas.

O det var dagarna då jag undrar om mina tårar kunde skapa hav...

Och det fanns dagar då jag kände att jag kände mig oövervinnerlig...

Och jag är bara tacksam att jag vågat kämpa mig igenom de här 1000 dagarna ensam...



"Det är enkelt att förlora sig själv,

i en förlorad värld"


Världen har förändrats så mycket de senaste åren. Och jag tycker mänskligheten är så primitiv. Den är så spirituellt och sexuellt disorienterad och förlorad. Vi har levt i tusentals år med förtryck av kvinnor, förtryck av människor för deras utseende, deras etnicitet, läggning. Jag tänker bara ibland "När ska mänskligheten mogna och växa upp?"

Och i dagens värld så ser man fortfarande samma spår av förtryck, av våld och orättvisor. Och det gör mig så ont i hjärtat att se detta. Och jag tänker: "Tänk om vi kan komma ifrån det, bygga nånting nytt, och skapa nånting bortom det paradigmet som finns just nu".

Och det enda sättet jag kunde göra det. Var att ta mina egna strider för att bli den man jag önska bli.

Jag hade en dröm under de här 1000 dagarna och då sa en röst: "För att hitta kvinnan ditt hjärta söker, måste ditt hjärtas struktur först förvandlas till det ditt hjärta söker". Och jag tror det är så sant.

Vi måste älska, så som vi själv vill bli älskade. Hur vill vi bli älskade? När du tänker på det, måste man själv ge den kärleken på det sättet som man själv vill bli älskad. Samma sak handlar i allt, vänskap, hur vi behandlar varandra.

Och när jag ser dagens kapitalistiska sexistiska materialistiska värld...så tänker jag, wow...vi har verkligen kommit långt ifrån den vad vi önskat se i den här världen.

Men när saker och ting eskalerar, så kommer det också förvandlas. För det växer en motsatt sida. Som inte står för det man ser i världen.

När vi är trötta på att se ekonomisk girighet, krig, svält, rasism, sexim, förtryck, övergrepp, mobbning. Oavsett vad det är för orättvisor, oavsett vad för skala. Det räcker med att 1 utsätts för det så är det 1 för mycket.

Och jag är trött på att se världen så.

Och mitt hjärta brinner för förändring.

Så när jag säger att jag gjorde det här för 3 saker, för mig egen skull, för världens skull och för Girlies skull. Så är det verkligen så.

Jag tror vi måste börja bygga oss själva inifrån och ut. Istället för utifrån och in.

Människor är olyckligare än nånsin, det förstörs oändligt både inom oss och utom oss i dagens värld.

Det är därför jag vill ge och skapa det här.

Jag behövde ta mina strider när ingen förstod vad jag gjorde.

Men jag tänker inte låt mitt hjärta stoppas av cynism eller negativitet.

För jag vet att kärlek är den starkaste kraften.

O det är därför mitt hjärta kämpar så.

Och jag tänker kämpa...

Tills mina sista hjärtslag...

O jag tror ingen tvivlar på det längre...

All kärlek,
Truly Yours,
/ - D.





Otroligt viktiga citat som jag hittade under de 1000 dagarna. O jag vet att jag inte kan hinna berätta exakt allt jag gick igenom de här 1000 dagarna för det är så otroligt mycket som hänt, att jag skulle behöva släppa flera böcker om det. O jag hoppas alla förstår nu varför jag gjorde det. All kärlek! / - D.






Fick se hur jag såg ut när jag mina ögon förvandlas på fotbollsplan haha =D Tack Anna!



Alla citat, så otroligt viktiga.
Och sist men inte så här kändes det många nätter. Från klippet Batman Begins. Batman är fångad och fängslad. Och vill rädda världen och pratar med en blind man som ger honom visdomsord. Så att han blir fri igen. Så episk. Utlovas rysningar



Blind Prisoner: You do not fear death. You think this makes you strong. It makes you weak.
Bruce Wayne: Why?
Blind Prisoner: How can you move faster than possible, fight longer than possible without the most powerful impulse of the spirit: the fear of death.
Bruce Wayne: I do fear death. I fear dying in here, while my city burns, and there's no one there to save it.
Blind Prisoner: Then make the climb.
Bruce Wayne: How?
Blind Prisoner: As the child did. Without the rope. Then fear will find you again.


Wow..

De här 1000 dagarna...

Den här historien... kommer förevigt leva i mitt hjärta tills jag blir gammal...

Man glömmer aldrig något... som träffar hjärtat djupast...

Jag är så tacksam för att jag kom ut levande och till slut kom hem...

All kärlek,
Truly Yours,
D.


1000 dagar och tusen nätter. Jag är hemma.



1000 dagar och tusen nätter.




Hey gumman...

Det är helt otroligt... det är overkligt...

Det har nu alltså gått tusen dagar och tusen nätter...

Jag förstår inte vad jag har gjort själv eftersom de är så omfattande för mig just nu att få grepp på att jag klarat detta. Det kommer ta ett tag att landa i allt det här...

Jag vet inte vad jag ska säga, jag är tom på ord. Jag som aldrig brukar vara tom på ord..

Jag kommer självklart svara på alla frågor och även lägga ut en intervju här i morgon.

Jag...får inte fram ord.

1000 dagar och tusen nätter...

Jag förstår inte...

Jag får inte grepp på att jag gjort det här...

Jag får förklara allt sen...i morgon...

Wow...

Till alla som stöttat mig längs den här vägen, kärlek tillbaka 10-falt. Jag kommer aldrig nånsin glömma det. Och jag kommer ge kärlek tillbaka 10-falt. Så tacksam.

Det fanns dagar då jag trodde att jag aldrig skulle komma tillbaks...

Men i mitt hjärta visste jag att de finns nånting där som är oövervinnerligt...

Kärlek, Bless you all!
Truly Yours,
D.

995 dagar.




   995 dagar och snart på väg hem.





995 dagar.

Vet du hur mycket jag önskar att säga till dig?

Till dig som läser det här just nu?

Vet du hur mycket jag önskar att nå dig?

Vet du hur mycket jag vill berätta för dig?

Jag vill så gärna berätta allt.

För dig.


Jag vet inte hur jag klarat mig igenom denna strid. Så många nätter, så många nätter. Det är snart tusen nätter. Det är overkligt. 1000 nätter. Det låter som en saga, men jag har snart fullbordat det.

För hur blir vi människor det vi innerst inne är? Vi blir inte bara ord, utan vi förvandlar våra ord till handlingar. Därför har jag var tvungen att gå igenom det här själv. För i dagens värld är det så många som säger ord, men är dem inte. Bara ord. Därför var jag tvungen för mig själv, att sträva o kämpa ensam i 1000 dagar.

Och med handen på hjärtat, jag hade ingen aning om att det skulle ta tusen dagar i början...

Men jag har bestämt mig att berätta allt nu när det här 1000 dagarna är över.

Jag tänker berätta mer om de övernaturliga, de 1000 nätterna, om hela den här historien som så många följt nu i flera år. Så många vill veta allt nu...

Jag tänker berätta allt.

Allt som nånsin skrivit här, har varit från hjärtat sen dag 1.

Och det enda rättvisa jag kunde göra för mig själv och världen.

Var att ta mina strider ensam och förvandla mina ord till handlingar.

Det här har varit för världen, och för kvinnan jag älskar, men som jag inte vem hon är...

Kärlek,
Truly Yours,
D.

 

18 DAGAR =D





Hey alla! =D

Det är 18 dagar kvar nu, så vänta bara, vänta bara...

Det kommer berättas, alltihopa, ha tålamod =D

Jag är så tacksam för alla som var med innan allt det här hände. Det är ni som varit med innan som är de otroliga människorna. De som kommer efter, även om jag är tacksam. Så har mitt hjärta ett speciellt ställe för alla ni som varit med o sett allt det här innan.

Jag har många planer nu, stora mål och stora förändringar...

Jag förstår inte själv att jag gjort detta ensam i snart 1000 dagar...

Det är mitt livs största bedrift, bar none...

Kärlek,
D.


 

Från lagkapten till något oövervinnerligt.




Från lagkapten till ensamhet för o

skapa något oövervinnerligt.





Hey alla..!

Mitt hjärta har blivit bättre. Min grundfysik från fotbollen har spelat in så jag klarar mig.

Hjärtat har tagit mycket stryk så jag har varit tvungen att ta de lugnt o inte skrivit. Allt sitter i hjärtat.

Jag är en sån passionerad...I det jag gör. Det är därför. Jag klarar mig. Och min förvandling sker och är enorm och det är det som gör så ont ibland.

Jag är inte längre lagkapten. Fotbollspelare.

Jag håller på förvandlas bort från min stereotyp.

Och det mitt hjärta gör rätt...även om de gör ont.

Jag har tränat oerhört mentalt, och nu även fysiskt.

Jag kommer komma tillbaks.

Dessa 1000 dagar av förvandling. För o bli den bästa man jag kan bli.

Jag är bara en ung man som försöker bli den bästa man jag kan bli.

Och jag måste gå mina egna vägar för att skapa det.

Kärlek,
D.

Ett sårat lejon vill inte tämjas av någon.




"Ett sårat lejon vill inte tämjas av någon"




Hey alla kära läsare!

Jag vill be om ursäkt att jag inte skrivit, eftersom jag märkt att så många har varit inne de senaste veckan och titta om jag uppdaterat.

Så jag vill förklara för er alla varför jag inte kan skriva just nu, för jag har stressproblematik som sätter sig i hela hjärta och själ. Så jag kan inte skriva, det vore att döda mig själv. Jag slits itu av det. Att öppna min själ och skriva dessa texter har ett sånt stort pris.

Jag dör av att skriva mina texter.

Men tro mig, jag älskar och skriva lyrik, texter, flowa - men jag kan inte just nu. Min största passion kan jag inte göra. Jag måste ta de lugnt. Komma ner i varv.

Så under dessa 1000 dagar som jag behövt vara ensam, så har jag lärt mig massor, byggt upp strategier hur jag ska hantera allt. Hantera stress, känslor, och problem.

Jag har skrivit råd till mig själv och andra, och hittat spirituella nycklar som gör att man kan hantera alla sorters motgångar. För vi möter alla olika sorters problem och motgångar i livet - så jag har skrivit ut strategier, råd så vi kan växa och besegra dem och bli lyckliga. Jag har redan skrivit ut en del av detta på Facebook.




"Jag vet inte vart min mamma är"



Eftersom jag skiljdes från min mamma vid födseln har forskning med visat på att jag är upp till 10 gånger känsligare vid seperation. Det är därför jag bearbetar känslor mycket längre, det är därför jag är så mycket känslosammare och sårbarare än andra, men det också den känsliga sidan som gör att jag kan skriva alla dessa texter jag gjort genom åren.

Och det är också min sårbarhet som är min största styrka. För lär jag mig hantera känslor. Kommer jag kunna sprudla av dem. Och lär jag mig hantera min sårbarhet, så kommer jag kunna bli starkare än någonsin.

Så vad händer nu?

Jag hoppas jag får mitt pass nästa vecka, så jag kommer lämna jobbet, så kan jag resa till mitt barnhem. Kan jag bara lämna jobbet? Ja, jag har fått klartecken och full stöttning, vi bara är i inledningen av allt, så finns det massa tid. Det är ju en sak jag ska göra som är större än allt det här.

Oh jag vet ingenting vart min mamma är. 

Men jag vill försöka hitta henne...

Och jag vet inte om jag har en bror eller syster...

Om de bor i en liten by, eller i ett palats och slott...

Det enda jag känner är att jag vill veta vem jag är och vad jag kommer ifrån...


Vad var det som hände?

Det är en fråga som ekat i mig så länge nu.
..

Jag vet inte vad som händer sen i framtiden...

Om jag blir kvar här på Dedeprivat...

Eller om jag försvinner... och lämnar detta och blir borta för alltid.
..

Det kommer ta tid allt detta. Men jag hoppas det blir något vackert av allt detta.

Så jag är tacksam för allt tålamod och förståelse.

Och en dag hoppas jag kunna tacka alla i Stockholm, när jag är offentlig!

Det enda jag vet är att jag kommer göra allt, för att förändra allt på denna jord.

Och jag tänker strida tills mina sista hjärtslag, tills mina tårar glimmrar, tillls den dan jag faller, och mina ögon vilar mot himlen, och tar mina sista andetag...

Kärlek,
D.

P.S Det tog på mitt hjärta att skriva allt detta. Men jag vill att alla ska veta varför. D.S

"Jag är ett sårat lejon; kan skada vem som helst
Om nån i världen; försöker tämja mig"

Nya kapitel skrivs.

 


Hey alla kära läsare!

Jag har varit upptagen som ni märkt, men snart kommer det en ny berättelse.
En del har frågat om lyrik, och det kommer även komma det mer.

Det har nu gått 891 dagar på denna resa, det är snart 900 dagar! Helt otroligt.
Jag vet att jag tagit på mig ett omöjligt uppdrag, men inom mig kommer de alltid vila ett mantra att jag ska klara av detta. Att göra det omöjliga möjligt.

Jag har gjort misstag på vägen, och jag kommer göra det, men min intention är god. Det är trots allt det viktigaste att jag verkligen utsatt mig för det här, och strävar efter o bli den bästa man jag kan bli.

Jag är en man under en enorm förvandling. Och alla vet, att jag försöker bara bli den bästa man jag kan bli för kvinnan mitt hjärta tillhör, och för världen.

Jag vill spränga bort mitt stereotypa skal.

Att inte längre vara den som ses som fotbollspelare.

Lagkapten.

Men jag kom på att det kommer ta tid. Det är inget som sker på 1 natt.

Wow, jag önskar jag kunde säga så mycket mer till er.

Jag läste med att I ett samtal mellan två människor är
- 55 procent från kroppsspråket
- 38 procent från rösten
och bara 7% från orden. 
 
Men ändå har jag nästan nått dig och du som läser har förstått, som man nästan nuddar varandra genom de här orden och träffar de djupaste i själen.

Jag har med sagt till alla, att jag aldrig vill ha nånting av nån.

Jag vill bara förändra världen och bli den bästa man jag kan bli.

Det är allt mitt hjärta nånsin önskat...

/  - D.

Världens vackraste läsare finns på Dedeprivat.




Världens vackraste läsare är du.



Hey alla kära läsare!

Hur är det med er? Här är det otroliga saker på gång i vanlig ordning. Mitt liv känns som en film ibland. Det känns så overkligt att leva mitt liv ibland, att se det jag ser och uppleva det jag upplever. Overkligt.

Jag kan allafall nu avslöja att jag kommer flytta till Stockholm centralt i Juli! =D
Allt är klart nu med mitt nya jobb och bostad och jag kommer nu kunna göra otrolig skillnad och kunna förändra världen på ett mer omfattande plan. Jag kommer arbeta mycket nationellt och sen har jag en del andra planer på gång med. Det känns otroligt spännande! Att få jobba med det man älskar och samtidigt göra skillnad för själar som behöver det. Det är jag djupt tacksam för. Det är det mitt hjärta alltid kommer kämpa för.

Det är mycket som händer i mitt liv just nu. Stora vägskäl.

Och mycket drömmar som håller på förverkligas. Med hjälp av beslut som tas från hjärtat. Målet jag har är att bli ekonomisk oberoende för att kunna hinna förändra världen. Och göra det på daglig basis och göra det jag är menad att göra. Planerna börjar fortlöpa och allt börjar falla på plats, steg för steg. Och jag är tacksam för det. Men jag behöver ingenting tillbaka.

Så snälla ge mig ingenting förutom förståelse, respekt, kärlek, värme och omtanke. Jag vill bara göra den skillnaden mitt hjärta är menat att göra.




Jag vill se lycka i andras ögon, så omfattande och så djup och hjälpa på alla sätt jag kan. Strida, förändra. Tills mina sista andetag. Och vet du vad? Jag tror alla som läser denna blogg känner exakt som jag.

Jag tror alla känner som jag. Att alla vill förändras och förvandlas. Jag har känt mig motarbetad så många gånger för vi ska alla ha en "roll" i samhället. Men till slut orkar man inte med den här stereotypa tillgjorda världen. Den gör en bara olycklig. Så man måste spränga ut sin essens och utvecklas. Våga.

Jag är inte bara längre lagkapten eller fotbollspelare. Mitt hjärta har hela tiden känt detta sen barnsben och det har varit en enorm förvandling alla följt. Jag är en man som förvandlas, och gör det mitt hjärta vet är rätt. Jag måste göra detta.

Men ibland tror jag ingen vet vad som vilar i mitt hjärta och mina ögon...Det är en känsla som jag burit hela livet, så obeskrivlig och så vacker. Jag vet att den finns i varje själ, i varenda själ, och det gäller o hitta den essensen.

Alla vet att mitt hjärta tillhör Girlie och att ingen tjej nånsin kommer lyckas fånga mig förutom henne. Det är en speciell känsla när man vet att man måste förvandlas för någon man älskar och lovat att beskydda. Att det var det här valet jag ville stå inför, att kunna välja världen eller henne.

Och det är det mitt hjärta gör. Jag har kunnat träffat så många tjejer, men jag vill sätta en ny paradigm på vad kärlek är. Och det är därför jag vill ge hela min essens till Girlie.

Jag har lovat henne att älska o beskyda henne tills mina sista andetag. Oh jag tänker ge henne allt drömt om, hennes innersta drömmar. Oh att aldrig lämna henne. Och det är därför jag väljer bort allting annat i hela världen. Oh fylla henne med en känsla, så djup, så omvälvande, att inga ord i världen kan ge det en rättvisa känsla. Så obeskrivligt vacker och djup.


Att se denna obeskrivligt vackra kvinna o hennes glädjetårar...

Är de vackraste som nånsin kommer hända mig i mitt liv.


Oh sanningen är att de glimmrar lite i ögonlocken bara av att tänka på det...

Min lyckligaste stund i mitt liv, är att se henne lycklig.

Att se hennes smärta, sorg, all oro, försvinna till euforiska andetag.. Att nånting släpper och att hon får allt hon drömt om av mig.


Mitt lyckligaste minne i mitt liv, kommer vara att se dig lycklig gumman...


Men nu ska inte vara för sentimentala. Just nu behöver jag inte Girlie. Just nu behöver jag 5 sekreterare, 2 kokerskor, en husmor och 1 massör haha yee! =D För nu ska jag ju flytta och det blir mycket nu i mitt nya liv! =D För nu är det så mycket som är på gång och jag behöver verkligen nån som kan hålla ordning på allt.

Ni vet att mitt hjärta alltid har så mycket och berätta.

Och kanske jag ska göra en videoblogg och berätta allt snart?

Jag känner att min stereotypa roll som fotbollspelare och lagkapten börjar avta och att jag formas.

Och jag har inte tid med cynism, negativtet, stereotypa tillgjorda leenden eller motarbetning. Jag är så trött på den världen. Jag håller på förvandlas till det jag är menad och bli. Och jag måste explodera och bli fri från det.

Och ingenting i denna värld får stoppa mig. Inte ens alla världens ondska. Inte ens om hela världen var i mot mig. Jag måste göra det här.

Jag kan inte ge upp det inom mig. Det är min dröm, så djupt placerad av henne att jag aldrig får ge upp den gnistran.

Det är därför jag måste kämpa oavsett tills mina sista andetag...

Tills den dagen jag är borta för alltid...

Men innan jag är borta.

Så vill jag att ni alla vet.

Att ni är de vackraste av dem alla. Ni har följt den här resan och ett hjärta som önskat och hoppats och förvandlats.

Bara ett hjärta har ni följt. Med hela världens drömmar.

Det gör just du som läser nu till en sån otroligt vacker person.

Det gör dig som läser, så otroligt vacker.

Du är så otroligt vacker.


Och jag är så tacksam för allt du, och alla ni gav mig.

Lots of Love&Bless you all!
Truly Yours,
/ - D.



Ensam i denna strid.




           Ensam i denna strid.



Förlåt mig gumman...

För allt, och att jag behöver den här tiden ensam...

Även fast vi vet och att de är de starkaste, vackraste och ädlaste jag kan göra...

Men jag dömer mig så hårt ibland...

Så hårt...

Att jag behöver göra detta. Att jag behöver min tid ensam. Och allt jag fått dig att gå igenom. Det tog på mitt hjärta idag och några tårar föll trots att jag spände ögonen jättehårt så kom det ut tårar ur ögonlocken. Men ingen ser dem.

Jag dömer mig så hårt. Om du bara visste hur mitt samvete nästan sliter mig itu. För allt jag vill är ju att göra dig lycklig. Och att gjort dig olycklig, tar sönder mitt hjärta nästan. För jag vet inte var du är, och jag vet inte när och om jag nånsin kommer träffa dig igen.

Mitt samvete sliter mig nästan i stycken. Det sista jag önskar är att såra dig. Men jag måste göra detta. Jag måste gå igenom detta själv. Och jag måste klara det själv.

Men jag kan inte ta i mot din hjälp gumman. Jag behöver göra detta själv och jag måste lösa detta själv. Det enda jag behöver är din förståelse, din omtanke och din energi trots att vi är ljusår från varandra. För du vet att mitt syfte är gott och att det var därför jag kom hit även fast jag inte ens ville.

Jag älskar dig otroligt mycket gumman. Och det gör ont att vara här. Men jag måste. Hur ont det än gör måste jag gå den här vägen och strida mig igenom den och kämpa.

Det finns inget hellre jag önskar än att vara med dig. Så du förstår hur mycket det tär mitt hjärta att jag inte ens kan se dig, inte ens nudda dig. Men jag tänker på dig och du är med mig varje dag i mina tankar.






Jag önskar att jag bara kunde nudda dina fingertoppar och känna dina händer just nu.


Det gör så ont utan dig, men jag måste gå igenom denna strid själv...

Ibland känns det som om jag är ensammast i Universum...

Så ensam. För inte många förstår ens varför. Men alla kommer förstå en dag.

Du är med mig i mina tankar gumman...

Och när jag ser våra minnen ler jag inombords...och det får mig att kämpa lite mer.

Även när jag fäller tårar eller hjärtat och samvete knappt klarar av nästa andetag...

Hur kan sorgsna övergivna tröstlösa glimmrande ögon vara det vackraste man har?


Hur kan allt det här som hänt vara de vackraste som skapats och hänt mig?

Jag ger aldrig upp...

Jag kommer komma göra allt för att komma tillbaka...

Din kärlek är min största drivkraft...

Det är de som förvandlar mig och stärker mig och healar mig till den bästa man jag kan bli...

Heala mig och läk ihop mig med dina händer efter denna strid...

Så många nätter är ditt namn det sista som faller ut från mina läppar innan jag somnar...

Girlie...

/ - D. 13:e maj 2013.














"Det kommer en dag när du ser världen från mina ögon

När du känner min själ; mina bördor
Mitt hjärta; som kämpar i en svår värld
O i all sorg; ska jag le o påstå att jag mår väl...

...Det finns en känsla inombords...
Som gör att jag skriver under stjärnhimlen för att få sinnesro...
Dagar och nätter...
Försöker arbeta igenom minnen varje natt ...med skakande händer...

Skriver... Tills tårarna faller men, jag måste vara stark...

Mitt hjärta skriker o ja kan inte lägga locket på allt...
Får aldrig låta min känsla dö...aldrig låta lågan dö...
Jag vet varför ja valt att gråta för...

O det skapar hjärtkvalité o styrka i själen
O ja kämpar tills den dan ja ser fred o lycka i världen
Och inte ens smärtan i mitt bröst kan hindra mig nu...
För det finns en känsla som aldrig dör ens när viljan tar slut..." - D.

Komplimanger.

 
Tack för alla komplimanger

- men jag förstår inte alla era

vackra komplimanger.




Hey alla kära underbara vackra läsare!

Tack för alla vackra ord, komplimanger, stöttning, mejl på Facebook, blogg och överallt.

Jag är tacksam - men en sak jag vill avslöja för er. Är att jag förstår inte komplimanger. Jag har så svårt att ta till mig komplimanger. Jag önskar jag kunde känna och förstå mer.


"Jag började gråta när jag läste din blogg, hur vacker du är! Jag måste säga att jag förstår inte hur stark du är, du har alltså lämnat någon för att du älska någon för att förvandlas till något ännu bättre. Jag har aldrig läst något liknande nånsin. Du gör något helt nytt och fortsätt tro för vi ser alla att de du gör är rätt o så vackert. Tänk om alla killar kunde göra något sånt, att vara ensam i 1000 dagar för att förvandlas eller vad du kallar de, fast de skulle väl ingen kille ens drömma om antar jag. Det du gör är stort, jag tror du först kommer förstå efteråt hur stark du varit. Det är verkligen obeskrivligt fint gjort av dig Dede"

"När de kommer till seperation och oförståelse, från Matildas familj vad du gör och varför, de kommer fatta hur mycket kärlek du är en dag och varför du gör det. Den som inte ser det redan nu måste vara blind eller bara cyniskt hjärtlös. Jag har aldrig funnit så mycket respekt för en kille som jag har för dig som jag inte träffat. Du är magisk!"

"Om du behöver en axel att luta dig mot, eller en famn, finns jag här för dig Dede, jag vet att du inte kanske inte vill ha någon alls, och att du är viljestark och självständig vill gå igenom det här själv, men jag finns här för dig."

"Hej Dede! jag tog upp din blogg idag på ett klassmöte i en redovisning om hur man förändrar sig själv, det du skrivit att man måste förändra sig själv för att förändra världen. Jag läste även upp en text du skrivit om världsfred och orättvisor, och alla mina klasskamrater följer dig nu ^^ du inspirerar och de är stort att du påverkat flera 100 000 människor <3

"Nu föstår jag varför du kallas drömkille Dede, du är one of a kind helt klart"

"Ditt senaste inlägg, det var så fint skrivet!
Man ler inombords, och kan känna massor genom bara dina ord. Det är bara ord liksom, men ändå så kommer dom med så mycket kraft och rör just vid ens innersta. Det är så magiskt, och så vackert! Och det är så mycket kärlek i dina ord!"

"Det du skriver om kärlek, de är så man verkligen vill bli älskad. Oavsett vem Girlie är, och att du lovat ditt hjärta till henne och inte nobbar alla "snygga, vackra tjejer (enligt dom då) de är otroligt stort. Hoppas verkligen du orkar kämpa och tro på henne, och inte blir ihop med någon vanlig snygg modelltjej, vilket jag inte tror du gör."

"Du är nånting jag ser upp till D. Jag trodde inte killar som dig fanns. Finner inga ord för dig. Jag läste din blogg när en tjejkompis länka dig nångång och  jag var fast direkt. De kallar dig den vackraste killen i bloggvärlden och jag förstår varför nu när jag läst hela din blogg. Man bara smälter när man läser dina ord, och jag hoppas verkligen du en dag ska ha din läsarträff. Vore så otroligt kul att få träffa dig! Såg att du träffat en del läsare förut! Vore underbart att få träffa dig o att du har en ny läsarträff snart"





Tack så hjärtligt. Jag menar det verkligen. Jag är tacksam för alla era ord.

Men jag kommer nog aldrig förstå. Alla otroliga kompliamanger. Jag önskar jag förstod. Jag vill känna det ni känner, och förstå era komplimanger. Men ingenting går rakt in i mitt hjärta tyvärr, jag önskade de inte vore så. För jag vill ju känna det ni känner.

Jag hoppas verkligen jag kan förstå en dag hur mycket kärlek man överröser med. För mitt hjärta behöver det. Men det är som om jag blivit immun mot komplimanger.

Jag önskar jag kunde känna och förstå mer. En dag kanske jag kan förstå och känna det från er hur mycket det här har betytt för er och det jag gjort.

Jag förstod inte ens hur mycket Matilda älska mig.
"Du vet inte hur mycket du betyder för mig"
"Jag vill att vi dör samtidigt"
"Du är större än stjärnhimlen"

Jag förstår inte. Det är nog därför jag behöver vara ensam. För att komma in i mitt hjärta är så otroligt svårt. Jag är så svårtämjd, så svårfångad vildhäst. Jag önskar någon kan tämja mig en dag.

Men det måste vara något helt otroligt obeskrivlig kvinna som verkligen gör att jag kan känna den känslan, som ni känner för mig.

Finns det någon sån kvinna i denna värld ens?

Jag börjar undra om ens Girlie är här på jorden.

Jag hoppas det...men jag vet inte gumman?

Det är därför jag behöver vara ensam, kämpa och förvandlas och forma min essens, till en kraft, som är oövervinnerlig.

Jag hoppas jag lyckas med det, och jag tror jag gör det, för jag är tillräckligt dumdristig att aldrig ger upp oavsett hur ont och sårad jag är. Det är som om nånting inom mig, aldrig kan dö, eller ge upp.


Jag måste göra det här själv.

Kärlek,
Truly Yours,
/ -  D.



I'm on my own.






                   I'm on my own.


Det här är en väg jag valt.

I'm on my own now.

Tar mina egna stider, ensam.

Jag var ärlig från första dagen när du talade mig om detta. Jag har problem. Jag måste lösa dem själv. Mitt förflutna. Jag var så ärlig mot dig.

Jag vet att du sårades. Förlåt för det. Oh, jag la fram saker på ett klumpigt sätt. Men alla tankar och funderingar vi har. Det är ju bara tankar vi vänder och vrider på, alla tankar ibland far i huvudet, men det är ju inte alltid så vi känner eller agerar.

Jag försöker bli den bästa man jag kan bli. Jag vet att inga killar ens ser mina problem, som problem. Men jag gör det, för jag vill nå högre och bättre i hela min själ. Så snälla, döm mig inte så hårt gumman..

När du skrev "Mitt hjärta gick sönder pga oss". Och jag hör dig ligga på sjukhuset. Och jag ville besöka dig och ordna allt. Du ville inte. För du ville inte att jag skulle se hur du såg ut. Men jag brydde mig inte.

Det var inte för att inte jag inte älskade dig för att jag behövde vara ensam. Det var för att jag älskade dig, jag behövde vara ensam.

Du missförstod så mycket, så mycket tvyvärr. Inte än idag förstår du allt, men jag ska försöka förklara det lite. Eftersom jag vet att du läser, och då din far sagt att vi inte får kontakta varandra.

Gumman. Jag förklarade så mycket för dig. Allt de otroliga som skulle ske, och det vet bara du. Ingen annan vet det. Allt de otroliga hände och stämde in.

En natt när låg i min säng. Jag bad om hjälp innan jag somnade. Oh jag fick en dröm där jag såg en kvinna sjuk, jag vet inte om det var du. Men jag ville bara se henne bli frisk. Läka henne.

Jag brydde mig inte om nånting i hela världen. Pengar, kvinnor, guld. Allt det alla andra strävar efter o vill ha. Jag ville bara se henne bli frisk. Jag skämdes över att man nånsin skulle vilja ha det mer, än att älska henne.

Det spelar ingen roll vem kvinnan var i min dröm. Det var att jag kände den känslan. Den känslan.

Att hon vägde tyngre än allting i hela världen. Alla ägodelar. Bara se henne bli lycklig och frisk.

Jag litade på dig. Trots dagar då jag tvivlade. Därför höll jag dig i mitt hjärta, trots alla oändliga dagar ensam.

När du skrev ditt brev "Att du skulle dö med mina ord tills dina sista andetag". Att du var Girlie, och att du sa det även när allt inte fungerade. Du vart till och med irriterade på att jag undrade så många gånger, när du sagt till mig så månger att det var så.




Att höra hur du mådde. Att tänka på dina kommentarer.
"Du vet inte hur mycket du betyder för mig".
"Jag vill dö samtidigt som dig." 
Och när du skrev när de var som stormigast: "Du är större än stjärnhimlen för mig"

Dina vackra kommentarer. Fick mig att bryta ihop, för oss, och att jag lämnade dig i allt detta.

Att jag bara behövde vara ensam. Det rann tårar den natten. Jag visste bara att jag måste kämpa och komma tillbaka och förvandlas till det jag är menad och bli.

Jag bandagerade mig själv så många nätter. När jag var skadad och du inte kunde läka mig. Så många nätter du fick ta del av mina tankar.

Vi hade ingen fysisk kontakt eller ögonkontakt alls. Bara ord, som misstolkades, missförståds, i både känslor och ord. Det blir så när man inte ens ser varandra i ögonen och pratar.

Det din far gjorde, och när du inte agerade. Och allt det jag fick gå igenom. Jag förlät det i hjärtat direkt. För jag ville inte att du skulle lida som jag gjort för att jag behövde gå och vara ensam.

Därför förlåter jag allt från hjärtat. Även om ingenting du var, var sant och jag bara levt för någon som sa att hon var nånting, hon aldrig var.

Jag förlåter allt gumman.

Jag måste växa större än allt det här. Än allt som hänt.

Med handen på hjärtat, vill jag att du ska veta med. Att under denna tid, oavsett vad du trodde jag gjorde.

Jag har inte rört en kvinna sen jag kramade dig farväl den dagen.

Jag har inte rört någon kvinna på 813 dagar.

För jag vill inte ha hela världen.

Det enda jag viljat veta är vem som tala sanning, o vem som ljög. Och vem är hon. På riktigt.

Och jag måste tro.

Tro på henne. Om det så tar tusen dagar att vara ensam och förvandlas.

Även om jag är den sista på jorden att tänka så.

Så måste mitt hjärta våga fortsätta tro, och fortsätta kämpa.

När alla kändisar väljer, pengar, sex och fame.

Måste någon visa vägen. Att en kvinna i världen. Kan förändra vår syn på kärlek, för alltid.

Och att nånting inom oss, kan betyda mer än hela världen.

Och att en man vågar göra detta, våga gå ensam och sina egna vägar, för att förvandlas och bli den bästa man han kan bli.

Att ha hopp och tro i sitt hjärta, att beskydda, älska och tro på någon, han inte vet vart hon eller vem hon är.

Men att hjärtat en dag, en vacker dag, kommer hitta henne.

Men om jag dör i natt...

Så önskar jag att hon vet, att jag kämpade, och jag gav aldrig upp henne, för allt i hela världen.

Jag lovade att beskydda dig, älska dig, tills mina sista andetag...

Girlie...

Kärlek,
Truly Yours,
/ - D.















Hjärtöppnare




                  Fighters never die...



En hjärtöppnare ikväll...

Jag ska försöka träffa ord på alla mina känslor som jag går igenom.

Wow...here we go...

Ses ikväll här alla.

Truly Yours,
D.









 Världen är inte längre på mina skuldror.






Världen är inte längre på mina skuldror.

Det är inte jag som agerat fel.

Jag gjorde den bästa lösningen.

När jag gick gjorde jag den bästa lösningen och var ärlig. Jag har mina egna strider. Mitt eget förflutna att ta mig igenom. Jag fick inte mycket förståelse eller gehör, men hon sa även att det var de "vackraste jag kunde göra".

Efter all denna tid. Och nu skulle vi läka det, så vi kunde gå vidare med våra liv.  Jag har upplevt en otrolig smärta under det här, även du, och du har sett det, känt det, inte bara för det jag var tvungen och gå igenom, utan även för den här relationen tog på mig. Att vara utan förståelse i så många dagar.

Det var därför jag behövde vara ensam. Det var därför jag ville bli fri. Det gjorde så ont.

För jag såg att du inte förstod mig. Även fast du  sa det. Jag var inte fri denna relation. Jag var i ett fängelse. Jag var helt ensam på egen hand självmant, men din oförståelse, i hela denna process, tog på mig.

Den enda anledningen för att vi överhuvudtaget hade kontakt var för att du sa att du var "Girlie". Så många gånger.

Men jag hade svårt och tro på slutet. Eftersom du aldrig förstod. Jag ville bli fri från dig. För varför ska någon man älskar inte förstå den hon älskar? Hans strider han måste ta.

Din far förstörde allt. Och jag vet att jag inte ska avslöja allt, eftersom vissa saker blir hemligt. Men det din far gjorde, var en av de värsta sakerna jag varit med om i mitt liv. Allt som hände, allt som gjordes. Allt som blev.

Ditt hjärta vet detta. Och det var därför jag sa direkt; jag förlåter allt det här för jag vill inte att ni ska behöva gå igenom det jag fick göra.




Mitt samvete var så betungat för att lämna dig. Så betungat. Mitt hjärta hade så otroligt dåligt samvete.

Men du måste förstå - att jag klarar av att ta mina egna strider. Du förstår inte mig.

Och som det är nu, så har jag aldrig älskat dig. För jag älskar ju bara Girlie, och hela allt du sa nu har bara varit en lög och det gör dig bara till ingenting alls inom mig.

Snälla gumman, sluta försöka kategorisera mitt känsloläge. För du ser inte mina ögon.

Det är ingen sorg, ingen ilska. Bara ett känsloläge där jag försöker förklara allt, vad jag gått igenom.

Du vill så gärna alltid försöka kategorisera mina känslor. Men du kan inte förklara mig och inte det här. Det finns saker hjärtat aldrig kan greppa, speciellt de man inte förstår.


Du målade upp bilder av vad jag gjorde, hur jag var, men hur kunde du anta saker när vi inte ens hördes?

Om du såg mig mellan 4 ögon så vet du att vi skulle vara tillsammans nu. Alla känslor skulle blossa upp.

Det var därför jag valde att inte träffa dig. Det var därför jag sa nej.

För jag måste göra det här. Det är mitt kall, det är mitt öde. Jag måste bli den bästa man jag kan bli och förvandla mig själv.

Om man inte förstår det. Om man försöker döda sin egen hjälte. Vad gör det dig till i den här berättelsen?


Uppdatering av texten kommer i detta inlägg på Dedeprivat
.


Får bara ont i hjärtat av att skriva mer. När ingen förstår varför jag gör detta och behöver vara ensam. Men jag ska försöka avsluta inlägget ikväll, då tankarna blir lite mer samlade mot kvällen.

Fortsättningen kommer i morgon.

Och en helt ny låttext kommer publiceras här offentligt på Dedeprivat.