- Min framtida flickäns drömegenskaper.



- En kvinnas drömegenskaper.



Hey alla otroliga läsare! =D

Så nu var det dags att posta min framtida flickväns bästa egenskaper. Det här är en kvinnas bästa drömegenskaper enligt mig och hur jag rangordnar dem.


1. Ögonen. Det absolut viktigaste av allt är ögonen hos min framtida flickvän. Det är de absolut vackraste som kan få mig att verkligen smälta för en kvinna. Det är själens spegel, jag kan se allt i ögonen, en livshistoria, känslomässigt läge, och man ser om hon verkligen har det där otroliga gnistrande vackra i sig. Det finns ingenting som slår vackra, goda, djupa, otroligt känsliga gnistrande ögon. Wow...

2. Utstrålning från hjärtat. Det andra hänger ihop lite med ögonen/själen och att det är att hon verkligen har en villkorslöshet och otrolig godhet i hjärtat, att det bara utstrålar sig i allt hon är och gör. En utstrålning från hjärtat som bara tar andan ur en, och att det bara utstrålar allt hon är. Det finns inget som är vackrare än när en kvinna kan visa sin själ, sitt hjärta, sin sårbarhet. Det är så otroligt vackert. Jag skulle kunna dö för en sån kvinna haha :)

3. Glädje&Energi! Jag älskar sånt. När man kan se glädje, livsenergin och det bara strålar runt hela henne. Det visar att hon är trygg i sig själv i den hon är, och i balans med dig själv och allt runt omkring sig i världen. En lycka som strålar ut igenom ögonen, av balans, glädje och energi. Det får mig bara att le av att tänka på det haha :)

4. Ett lugn&fridfullhet&empatiskhet&sårbarhet&trygghet. Hon behöver inte vara starkaste i världen jämt. Hon ska kunna visa sin sårbarhet, sin svaghet. Jag tror att om man kan blanda sin glädje och energi, till att visa sina djupa, sårbara och vackra sidor, det finns inget mer som kännetecknar en Gudinna än det. Jag vill se hennes vackra djupa sida när hon blir ledsen eller sårad. Jag vill att om jag skulle säga eller göra något fel, så ska hon bara titta på mig med rådjursögon som om hon nästan skär i mitt hjärta, och då måste jag säga "Gumman, förlåt, gjorde jag något dumt?"  Sen kramar jag om henne. Jag vill omfamna henne av hennes sårbarhet, av hennes godhet. Jag älskar lugn o trygghet. Inga bråk. Därför älskar jag lugna, fridfulla tjejer.

5. Hennes aura, mystik, hennes beröring, Jag tror allt det här skapar hennes otroliga utstrålning. För har man alla de här egenskaperna, då är man världens vackraste kvinna i mina ögon. För jag vill att de ska finnas något hos henne som är så obeskrivbart, som jag aldrig kan definiera. En kvinna som är utstrålar allt det, som om hon var från stjärnhimlen, och som om stjärnhimlen var i hennes ögon...

Frågan är bara hur jag ska hitta en sån här kvinna? =D Wow...haha.

Jag vet, jag har kanske för höga krav. Och jag kan inte förvänta mig att den här kvinnan ska existera. Men jag tror att grundegenskaperna finns där, och sen handlar det ju om att utvecklas och växa tillsammans. Att skapa drömmar och bli lyckliga :)




Egenskaper hon inte ska ha.




1. Dålig attityd och personlighet. Det finns inget mer som är avtändande eller får en att bara undvika dig om du har det. Jag undvikar alltid såna tjejer och jag tror det är därför jag nobbat så många tjejer.

2. Plastikopererade tjejer. Jag vill inte ha en tjej som är en systematisk puppetdocka. Även om hon har alla samhällsystematiska ideal enligt en kvinna och är "otroligt vacker" så räcker det aldrig tilll. Behöver jag verkligen säga mer? Jag vill inte att min tjej ska vara perfekt, jag vill att min tjej ska vara helt naturlig.

3.  Det kaxiga spelet. Tjejer som håller på spelar mindgames. "Du vet att du älskar mig Dede" och håller på spelar massa mindgames. Det där kaxiga spelet.  En tjej som inte kan uttrycka sin innersta vilja varför hon älskar mig och varför hon vill ha mig, utan att spela massa mindgames är inte värt min tid. Lägg ner gumman.

4. Stereotypa tjejer. Alla de där tjejerna som beter sig som robotiska puppetdockor och vill bli nya Paris Hilton.  Samma mascara, samma look, samma tv-program, årets händelse är typ att Desperate Housewifes nya säsong börjar eller att man köpte en ny chiuaua och gucci-väska. De vågar inte sticka ut mot normen eftersom det kan skada deras "popularitet". Den enda referensramen de har från kärlek är typ monologer från Sex and the City, och förstår inte att man skapa sina egna normer när det gäller sitt liv eller kärlek.

5. Inga livsmål, inget självförverkligande. Att inte ha några mål i livet eller att självförverkliga en dröm. O skapa någonting. Att våga göra saker, hitta på saker, att inte våga göra något galet, ut på äventyr, resa, flyga iväg till Hawaii, att våga göra något som är större än livet självt. Att ha en dröm att förändra allt i sitt liv, att förändra för andra, att hjälpa andra. Att våga skapa drömmar bortom denna världs gränser!

Den kvinnan som förstår allt det här, och ser världen från mina ögon, som är något bortom stjärnhimlen, som har allt det där. Jag skulle gifta mig med dig i morgon gumman haha =D Wooho!


Jag gillar när en viss person sa: "Men bli ihop med henne, hon ville ju träffa dig,hon är ju din mammas vänninas dotter, hon ser ut som en filmstjärna, som Scarlett Johansson".

Det spelar ingen roll, om det är Scarlett Johansson, Jessica Alba, Christina Aguilera, eller vem det nu är.

Jag vill inte ha någon av dem. Även om hon stod utanför min dörr och knacka på och sa: "Jag vill ha dig D."

Jag vill ha nånting bortom stjärnorna...

Jag tror att de här är så svårt för många att förstå...

Varför jag väljer bort allt det där...som alla andra killar hade valt...

Men jag vill ha en kvinna bortom stjärnorna...

Det är därför ingen kan fånga mig helt...

Men jag önskar att jag hittar henne snart...

/ - D.

Sanningen om D och de 1000 dagarna: "1111 dagar utan Girlie, utan någon alls"

 
 
 
Sanningen om D och de 1000


dagarna :


Del 3 : "1111 dagar utan Girlie,

utan någon alls"




Det har gått över 1111 dagar nu.


Vad är det som driver en man att inte vara nära en kvinna över 1000 dagar?

Vad är det som får honom att slita sig loss från en materialistisk stereotyp värld?

Vad är det som får en man att följa sina drömmar och visioner?

Vad är det som får en man att vägra ge sitt hjärta till någon förutom en enda kvinna...


När dagens kärlek är förvrängd och stereotypiserad. Så gjorde jag något jag inte förstod i början alls. Jag gjorde slut med mig själv och alla runt omkring mig.

Jag lämnade alla. Och jag trodde aldrig det skulle ta över 1000 dagar i början när jag begav mig på denna resa.

Efter alla dagar. Efter alla strider. Vad är det som gjort att de gått 1111 dagar utan att jag rört en enda kvinna? För jag älskar en kvinna som jag har i mitt hjärta.

Och jag sa nej till allt i den stereotypa världen...

Jag rörde aldrig drogerna.

Jag rörde aldrig alkoholen..

Jag rörde aldrig kvinnorna.

Jag vägrade bli som en del av mina vänner.

Jag såg när världen förändrades.

Och jag gick en annan väg.

Det kostade mig allt i den stereotypa världen. O mina föräldrar visste inte varför jag gick, och vännerna försvann, matilda sa att det var de vackraste jag kunde göra men kunde inte försonas med mig. Men jag skapade något inombords som den världen aldrig någonsin kan ta ifrån mig.

Det fanns dagar då jag ville ge upp. Då jag ville säga "Det räcker nu, varför gör jag det här ens? Jag kan ju vara "lycklig" i den stereotypa världen". När jag sa lycklig så kom jag på mig själv, jag visste jag att det kommer jag aldrig bli helt där. Jag kommer ha en stereotyp lycka bara, det tillgjorda, de robotiska, en värld mitt hjärta inte representerar.

Men det är som en vilja som driver mig inombords. Och de som finns inombords i mitt bröst kan aldrig dö eller ge upp. Det är något så oövervinnerligt, så obeskrivligt och odefinerbart men det väcker en sån styrka i mig, att jag kan strida tills mina sista andetag...

Och när dagarna gick så var det som jag vaknade till. Det var som jag vaknade upp ur en koma. Jag såg allt så tydligt, jag såg vad allt det här var och att jag inte behövde något eller någon, om de inte förstod mitt hjärta och min strävan...

Jag försöker ju bara bli den bästa man jag kan bli...

Men varför är jag är så otäjmbar? När jag kan skriva så otroliga vackra kärlekstexter om Girlie?

Hur kan jag vilja vara i fred när jag är så otroligt passionerad och romantisk?

Jag undrar om någon nånsin kan tämja mig.

Men saken är den att jag vill bli tämjd.

Men det är oerhört svårt att tämja ett sårat lejon...

För den kan klösa och såra dig djupt...

Det var därför jag behövde vara ensam...

Jag försöker bli den bästa man jag kan bli...

Världen har sårat mig och det är därför jag varit så rädd och otäjmbar...

Men jag är ändå skyldig världen mitt allt, för jag kommer alltid strida för den...

O vem som än är kvinnan i mina texter så ska jag ge henne allt hon drömt om...

O skapa nånting så overkligt, och så vackert...

O fylla henne med de obeskrivliga jag skapat..,

Och jag tror att det är så riktigt overkliga vackra sagor börjar...

När man tar sina strider själv, och aldrig ger upp...

1111 dagar...

Girlie....

/ - D.

Sanningen om D och de 1000 dagarna. När den du älskar fängslar dig känslomässigt. Del 2: "Jag var i hennes fängelse o hon ville inte försonas. "En isprinsessas fängelse."

 
 

Sanningen om D och de 1000


dagarna :


- När den du älskar

fängslar dig  känslomässigt.



Del 2: "Jag var i hennes fängelse

o hon ville inte försonas"


Hey alla!

Tack för responsen. Det var oerhört smärtsamt att skriva ut allt detta. Men jag vill stärka andra i det här med. Jag gillar inte bloggar som försöker måla upp sig perfekta med livet utåt sätt hela tiden. Jag tror på att vara ärlig, och visa sina strider, sina sorger, sina tårar, för jag tror det är de stunderna vi varit som svagast - är de som kommer göra oss starkast.

Jag vill vara ärlig. Jag vill inte måla upp nånting som inte finns. Jag vill visa exakt vad som hänt. För jag tror när vi vågar ta upp de emotionella djupa sakerna som händer i vårt liv, desto mer ser andra att man inte är ensam och man kan även hitta styrka och ord i det man behöver för att gå vidare.

Del 2 kommer snart.

Och det handlar om försoning.

Matilda sa till och med en gång när jag hade som mest ont: "Det här är bra för dig..."

När jag till och med kände att jag höll på dö av allt som hänt mellan oss...

Det var som om att om jag inte kunde ge henne mitt hjärta, så ville hon bara att jag skulle dö.

Del 2 kommer snart...




 

" - En isprinsessas fängelse..."



Det var som om jag var fängslad.


Jag kom på att mina två bojor var...

Mitt samvete... och hennes vägran att försonas...

Allt jag tänkte till slut var: "Släpp mig fri.."

Snälla du...Låt mig gå...


Det var som om jag var i ett slott. Och hon hade slängt mig in i ett fängelse. Jag kunde inte ge henne mitt hjärta. Jag la fram det på ett otroligt klumpigt sätt. Men de betyder inte att jag inte älskade henne.

Jag hade problem. Jag hade mitt förflutna. Min historiska kontext gjorde att jag kunde skriva världens vackraste kärlekstexter, men jag kunde inte älska eller ge mitt hjärta till någon.

Jag var inte kapabel till att ge någon mitt hjärta helt. Jag skrev med att jag förstår inte alla komplimanger jag får. För jag tar inte in dem. De känns aldrig ända in.

Jag vill så gärna förstå vad folk känner när de läser mina texter...

Jag vill ta in varje komplimang...

Jag vill så gärna förstå er...

Men jag har kommit på att jag skyddar mig själv...

Jag vågar inte känna kärlek. Trots att det är allt jag strävar efter. Det är därför kampen är så krävande. För det är ju två raka motsatser som kämpar mot varandra. Men jag vill verkligen ge mitt hjärta till någon...

Men det måste vara något så otroligt speciellt att jag bara blir fångad av hennes aura, hennes troliga innerlighet, ett lugn, en känsla av "wow..." jag älskar dig gumman. Något helt otroligt.

O jag försökte säga att det var något Matilda saknade, någon innerlighet, en gnistra av något av allt det här. Och jag försökte förklara det. Samtidigt ville jag inte såra henne och jag skulle sagt det tidigare. Det slutade att jag fick dåligt samvete och jag lyckades förgöra oss båda två.

Det var något som saknades i henne, och jag förstår nu med att det var hennes historiska kontext som gjorde att hon saknade det där. Precis som min historiska kontexkt gjorde att jag inte kunde ge henne mitt hjärta.

Olyckliga historiska kontexter av de förflutna...

Sånt skapar olyckliga kärlekshistorier...
 

Det var inte enkelt efteråt för oss. För mycket drömmar hade byggts upp. Att se det rasera det kan få vem som helst att falla. Det blev en oändlig kamp för oss båda, och jag sökte hennes försoning men det blev ingenting helt eftersom vi båda var sårade av det som hänt. Jag tar på mig det mest att det blev som det blev.

Det var mitt fel.


 


Men om jag inte kan ge mitt hjärta till någon betyder det inte att man inte kan försonas och gå vidare. Jag ville bli fri oavsett utgång, allt jag ville veta var sanningen om allt du sagt var sant.

Ditt hjärta brast itu och mitt med av det som hände mellan oss. Jag försökte finnas där och jag erbjöd mig till och med att åka upp till dig. Men du ville inte att jag skulle se dig i skicket du var i. Trots att du vet att jag inte behövde dig fysiskt. Att det inte spelar någon roll.


Istället hände som inte fick hända.

Du blev apatisk uppe i ditt slott. Och jag var fängslad i ditt slott.

Jag ville förändra världen. Du sa att du med ville det.


Men jag frågade mig hur kan du vilja förändra världen, om du är redo att förgöra den du älskar?

Vilken kvinna skulle vilja förgöra sin egen hjälte? Om hans största vilja är att förändra världen.

Din pappa sa att jag inte fick skriva till dig mer eller på bloggen mer. Han hotade till och med polisen. Men jag har alltid rätt att skriva sanningen. Jag har alltid rätt att skriva mina upplevelser.

Du skulle stått upp för mig, för det har alltid alla kvinnor gjort i historien, de stöttar alltid den de älskar när deras far kommer i mellan. Var det stolthet? Var du sårad? Det var jag med. Men jag var redo att försonas och gå vidare och vi bestämde till och med en dag då vi kunde tala ut.

Det som hände var hemskt.

Och det skapa ännu mer förtvivlan i mig. Samtidigt också en enorm lättnad från mina axlar. För jag förstod att det här är inte mitt fel längre. Det var du som inte kunde föronas och släppa mig fri.

För jag ville ju att vi skulle läka, försonas och gå vidare, oavsett utgång.

Jag vill inte ha dina bojor längre. Så jag tänker slita av mig dem nu.

Jag kan inte göra mer för dig.

Jag kan inte låta dig döda mig.

Jag har kämpat för kärlek. Det finns inget mer ärofyllt än det.

Men jag kan inte älska något, som saknar det innerliga, och är redo att förgöra sin egen hjälte.

För hur kan du vilja förändra världen om du är redo att förgöra någon som vill förändra världen?

Det är som du har fastnat i din värld, i total tystnad, apatiskhet, och utan medkänsla.

När ska du våga se detta? Vad du gjort?

Förstår du inte, att dina känslor, dina tårar hade befriat mig. Det finns ingenting som väcker större kraft än en kvinnas tårar. Om du kunde våga säga dina fel med, inte bara lägga allt på mig. Utan även se dina egna brister i det här. Precis som jag gjorde. När jag sa inte kunde älska just nu. Att jag har problem.

Men din egen självbild blev viktigare. Det var det inte min var, för jag visste vilka problem jag har, och jag ville möta dem ensam. Det är först när man vågar se dem man kan utvecklas.

Jag kan inte göra mer för dig.

Jag kan inte dö för att du vägrar försonas.

Du får gärna sitta uppe i ditt slott, och räkna dina smycken och diamanter.

O leva din överklassvärld. O låtsas att allt är bra. Men du måste ju gå sönder inombords av allt som hänt.

Men jag har slitit av mina bojor...jag har rymt nu...

O dina soldater kan leta överallt, men du kan aldrig fånga mig...

För du kan inte döda de som är gott i världen, för att du inte fick det du önskade...

Historien kommer komma ihåg dig för det du gjort..

Men jag förlåter dig...

O du vet, allt det materiella du behöver eller söker...som din mamma ville du skulle ha...

Det finns en sak du aldrig kan köpa eller fånga...

O det är mitt hjärta...

/  - D.

Sanningen om D och de 1000 dagarna: - Kärlek, sex, missbruk och så förkrossad. Del 1: Jag var nära att dö..."

 
 
 


Sanningen om D och de 1000

dagarna:

- Kärlek, sex,

missbruk och så förkrossad.


Del 1: "Jag var nära att dö..."






Jag var nära att dö den natten.

Mitt hjärta var inte lyckligt.

Jag var förkrossad.

Jag var försvagad.

Jag ville ge upp.

Det var en hemskt natt. O jag tänkte. Hur ska jag nånsin kunna dämpa sorgen? Vad behöver jag fylla mitt hjärta med? Frågorna ekade retoriskt.

Jag vet att många av de jag hade känt hade fastnat i missbruk. Jag vet att de fastnade i sena utkvällar, med alkohol som flöda, koks som låg uppradade, kvinnor som ville göra allt, där man kunde fly verkligheten en liten stund.

Min vän ringde mig och sa: "Haha, Daniel kom igen nu, vi drar ut nu och sen kör vi bara linan ut, haha fattar du bokstavligt?"

Jag: "Jag vill inte, det är inte det jag vill göra med mitt liv...och vi har haft det samtalet förut"

H: "Men skärp dig nu Daniel, det finns allt här, ta en tjej,  och get over it, du vet hon amanda gillar ju dig"

Jag: "Men jag vill inte...det är inte jag..."

H: "Haha, jävla tönt fan sitter du där när vi är ute och kan få mer ***** på en livstid

Jag: "Du är påverkad...låt mig vara"

H: "Va fan äre me dig? Du är fan ingen vän överhuvudtaget"

Jag: "För att jag inte vill gå ut och göra de sakerna ni gör?"

H: "Fan asså vi kan säga upp vänskapen här"

Jag: "Gör vad du vill...jag bryr mig inte, jag måste göra det jag ska göra.,.."

*klick*

Jag insåg att jag är ensam i detta. Jag insåg att det finns ingen som kommer stötta mig i det här. Det finns ingen som förstår vad jag vill. Det finns ingen som förstår vad jag vill uppnå. Och vad mina strider handlar om.

Jag var förkrossad. Min kropp hade kämpat så länge. Jag var inte den man jag en gång var.

Jag var bara en skepnad nu.

Mitt hjärta hade tagit stryk. Min kropp hade försvagade värden. Mina läkare sa att jag utvecklat en stresssjukdom som kan påverka hela min kropp och mina leder, det enda sättet är att "ta de lite lugnt". Mitt hjärta klarar inte det här annars.

Hur ska jag ta det lugnt?

När allting försvunnit. När alla drömmar försvann.

I en värld som inte förstår vad jag söker, vad jag behöver.

En kvinna som inte förståd varför jag behövde vara ensam, Matilda.

Ett sökande efter mina riktiga föräldrar, som ingen vet vilka det är.

Vem är jag egentligen?

Varför alla dessa texter?

Varför alla dessa känslor?

Vart kommer allt ifrån?

Allt de övernaturliga?

Tårarna rann. Jag är ensam. Jag är ingenting.

Låt mig bara dö gud...

Jag är inte lycklig gud...gör slut på mig bara...

Mina tårfyllda sårade ögon blickade upp mot taket...jag la mig i sängen. Kroppen har tagit så mycket stryk. Mitt hjärta kommer inte orka mer...

Jag var tvungen att skriva till Matilda...för jag vet att hon förstod en del, men inte allt av alla strider jag tog ensam...

O jag skrev. "Det känns som jag håller på dö Matilda...kan vi inte bara läka det här och gå vidare...Kan vi inte glömma kärlek? O bara försonas för allt som hänt."

I mitt hjärta visste jag med. Att jag vill klara det här ensam. Jag vill ta mina egna strider. Jag behöver förstå och jag behöver skapa det mitt hjärta önskar. Och jag hoppas att jag en dag kommer tillbaka.

Vet ni hur det känns att älska någon, och veta att man inte kan älska den just nu?

Mitt samvete slet mig i stycken...

För allt jag ville vara att gör henne lycklig, men jag kunde inte...

Det finns ingen större sorg än det...

Jag såg pillrena ligga på nattduksbordet...

Jag vet att de skulle dämpa min sorg...

Jag tog alldels för många den natten... för att dämpa smärtan i mitt bröst...

Jag var ingenting...jag var ensam...och jag kunde inte ge någon mitt hjärta alls...

Jag var sårad...jag var skadad...av allt som hänt i mitt liv...

O jag vill inte låta någon tygla mig...tämja mig...för det känns som ingen förstod vad mitt hjärta är gjort av... Det känndes som ingen hela världen förstod mig...

Tårarna rann, men de var inte bara längre tårar...

De var tröstlösa...glimmrade som om havet spegla sig i dem...

O allt jag sa för mig själv: "Jag är ingenting alls...jag är ingenting...alls...gör bara slut på mig gud om de är de du vill?"  jag...är färdig, jag är slut..."

Jag visste att. Jag var ensam. Och om dör, vill jag dö med mitt hjärta intakt och kämpandes. För den jag är, och det jag ville uppnå....

O jag sa för mig själv: "Det var två kvinnor jag ville träffa i detta liv....min mamma.... och kvinnan i mitt liv..."

De hade gått 500 dagar...

O allt jag fick fram var.
Jag är ingenting...jag är ingenting alls...men jag, jag..jag ger aldrig upp...ja ger aldrig, upp...

De sista orden innan jag somnade, fick ansträngas kämpande fram...med en djup lättande suck efter sista ordet...och jag somnade...

Jag trodde jag skulle dö den natten...

Jag vaknade av att solen lyste in genom fönstret, och jag öppnande mina ögonlock...

En dag fylld med strid av 1000 strider...

O mina första ord var: "Om jag ska dö, ska jag dö kämpandes...jag...jag ..ger aldrig upp..."

Kärlek,
D.