Dede svarar på läsarnas frågor:

- Varför jag valde vara ensam i 1000 dagar och

1000 nätter.

---

Hey alla otroligt fina läsare...

Så otroligt skönt att skriva till er igen.

Jag vill först säga att de är skönt att vara tillbaka.

Det andra jag vill säga är att jag ber om ursäkt om jag kommer svammla en del för jag är utmattad. Min kropp är trött efter de här 1000 dagarna.

Men jag kommer repa mig bara jag får en godnatts sömn.

Jag kommer svara på alla frågor från alla läsare, och de kommer komma upp fortlöpande under veckan, så de kommer uppdateras här under hela veckan. Alla svar kommer inte på en gång utan allt kommer svaras på under veckans gång.

Den vanligaste frågan jag fått är:

"Varför lämna du alla och Matilda och gick ensam i 1000 dagar?"


- För den här världen krossa mitt hjärta fullständigt. Jag orkade inte med o se världen mer. Jag orkade inte vara med i den och se vad allt blivit och jag själv i den. Hur vi förstör miljön, förstör varandra, och se hur den här världen verkligen blivit. Hur vi alla sitter i våra trygga hus med rinnande vatten när folk inte ens får rent vatten. Ändå sitter vi där och klagar på TV-dosan, med kvällsmiddagen och fina bestick framme och har "allt" i västvärlden.

Jag orkar inte spela teater i västvärlden och dra på ett leende och säga "allt är bra". När 1 miljard inte ens får mat på bordet. Den här världen behöver en förändring nu. O jag ville inte bara upprätthålla min stereotypa roll i samhället som lagkapten och fotbollspelare. Jag var tvungen att göra något mer med mig själv. Att slita mig loss från alla materialistiska drömmar och uppnå nånting större än allt det här, och att förändra den här världen och hjälpa andra. För mitt hjärta kände, att det var det absolut vackraste jag kunde göra.

När det kommer till Matilda, så insåg jag att jag måste få vara ensam. Jag sa det till henne många gånger innan att jag har ont, och jag måste lösa saker på egen hand. Och efter en hel del självrannskan och soulsearching kom jag fram till att jag har saker ur det förflutna jag måste lösa på egen hand. Jag sa det till henne många gånger när vi var tillsammans. Jag kan göra det här själv gumman. Mitt hjärta visste att det jag gjorde var rätt, och att oavsett vad som än skulle hända mellan oss, så måste jag kämpa och aldrig ge upp min dröm.

Så på frågan; mitt hjärta var krossat. Jag kunde inte ge Matilda mitt hjärta. Jag var tvungen att vara ensam, och ta mina egna strider. För att komma tillbaka till det bästa jag kunde bli.

"Vad är kärlek?"


Det är dags att tala från hjärtat om det här...Och få ut det här ur bröstet...

Allt som hänt...Detta kan vara de sista jag skriver om de 1000 dagarna.

O även om jag skulle skriva skulle inte de ge en hel bild om allt som hänt.

Jag skulle behöva prata i 1000 dagar om allt som hänt...

Det skulle inte räcka med en bok. Jag skulle behöva släppa flera böcker om det.

---

- "Min syn på kärlek, sex och relationer"


Det första jag vill säga är att jag inte dömer nån, och alla får älska hur de vill. Men jag vill berätta om min väg jag går på. Om mitt mål att hitta kvinnan i mina drömmar bortom denna världs gränser. O min väg är inte den enda vägen, alla får älska hur de vill, om de vill ha fler partners, eller öppet förhållande eller hur de nu vill älska. Så dömer jag inte nån av dem. Så länge de finns villkorslös kärlek bakom det och man inte sårar någon får folk älska hur de vill. Men jag själv vill bara ha 1 kvinna, och jag vill göra henne lyckligast i världen.

Mitt hjärta har en dröm. En dröm som skapats för längesen. Och det är att transformera mig bortom vad som är fysisk kärlek. För en kvinna som jag vet i mitt hjärta existerar.

För idag lever vi i en objektfierad värld. Där det finns krav och måsten hela tiden. Och jag vill befria Girlie från det. Jag vill att hon ska vakna varje morgon och vara den lyckligaste kvinnan i världen. Så lycklig.

Att hon får leva utan krav och måsten. Och att hon är så fri från allt det, för allt som betyder något är hennes otroliga vackra varma hjärta. Och att hon vet att jag stöttar henne, att jag alltid finns där, och aldrig lämnar henne eller sårar henne på något sätt.

För när jag känner känslan av kärlek och Girlie. Så är det som att allt är ofysiskt. Det är hennes otroliga vackra själ som väcker en känsla och skapar det vackraste ur mig. Det är som att jag, det är svårt att beskriva den känslan. Det är så vackert, att jag inte kan förklara det med ord. Men jag ska försöka.

Så jag vill gå bortom det fysiska. Jag behöver inte jordisk kärlek. Jag behöver en kärlek utanför denna världs gränser och den vill jag ge bara till Girlie.

Det är därför mitt hjärta är så svårfångat, för jag vill bara ha Girlie. Ingen annan kvinnan kan fånga mig.

Och när jag gick de här 1000 dagarna ensam var för att jag försöker bli den bästa man jag kan bli för Girlie. Jag har levt länge i en stereotyp västvärld och ville slita mig loss från det.

Det var aldrig min mening att såra någon när jag lämnade alla...

Men jag behövde vara ensam...

För att förvandlas till den jag är menad att bli...




O även när jag var som svagast, som mest sårad, av allt som hänt. Så fanns det momentum då jag älskade det som hände även när de var som tyngst, det var som en känsla av att "Jag kan aldrig ge upp..."

Det är en känsla i mina ögon och i min själ, som jag omöjligt kan förklara. Och jag vill så gärna förklara den, det är ju därför jag försöker skriva så mycket haha =/ Men det är nånting i min själ, i mina ögon, när jag fäller mina tårar ensam, eller när jag glädjs så de gnistrar, som det skapas något inom mig. Det är nånting oövervinnerligt. Och jag kan inte förklara det.

Jag vill förklara allt. Men jag vet inte allt. Jag har bara fragment av minnen och gå på. Och jag måste lita på mitt hjärta på den här resan. Oh jag måste bara fortsätta sträva för att bli den bästa man jag kan bli.

Så jag gjorde det för min skull, för världens skull och för Girlies skull. Och jag måste fortsätta kämpa för det, även när folk säger att "Det finns ingen sån kärlek, ge upp". Eller när folk säger "Bli ihop med henne, hon vill ju ha dig och hon är jättesnygg".

Jag känner att inga jordiska tjejer räcker till riktigt =/ Visst gumman, du är säkert fin enligt systematiska mått. Men det räcker inte. Jag behöver nånting mer.

Det värsta är när samma tjejer som är enligt normen "de systematiskt vackraste" och säger eller skriver sånt: "Men herregud Daniel, jag är ju lixom jättesnygg och jag har varit uttagen på modellutagningar, asså varför vill du inte ha mig?"

För det fysiska räcker inte till för mig. Vad ska jag göra sen? Om vi älskar och har sex. Det finns ju ingenting efteråt. Det skulle ju bara vara en tillfällig lust och det ger mig ingenting alls.

När jag gick den dagen. Och försvann. Så var det för att jag tror inte på jordisk kärlek. Jordisk kärlek som präglas av otrohet, lögner, svek. Man hör det i alla förhållanden. Otrohet har ökat otroligt mycket, och det verkar vara mer norm i dag med otrohet. Man hör det i tidningar, i förhållanden, överallt.

Skillsmässostatistiken har ökat med tusentals procent. Det är snarare vanligt att ha barn från andra förhållanden. Och jag vill inte ha kärlek på det sättet, och för att gå bortom det måste man förvandlas bort från den normen som finns i samhället idag.

Det var därför jag tog mina strider ensam...

Hur ont det än gjorde...

För jag visste att de mitt hjärta gjorde var rätt...

För även om samhället försöker skapa en norm...

Så betyder de inte att de är rätt...

Utan att ibland måste man våga gå sina egna vägar...

Bort från de samhället försökt intala oss vad vi är och vad vi söker...

När hjärtat söker nånting bortom stjärnhimlen...



Så när jag lämnade allt. Kvinnan jag älskade, och i jakten på att hitta min riktiga mamma och pappa, drömmarna som byggts upp. Jag var förkrossad. Jag var så förkrossad.

Vad har jag gjort? Vad är de som får mig att sträva efter det här? Det gör ju bara ont?

För jag vill inte vara i den här världen som en robotisk stereotyp. Jag är inte här för att vara en del av världen, jag är här för att förändra den.

Så många nätter blickade jag bara upp mot stjärnhimlen....och tänkte "Gud, tänk om ingenting stämmer. Tänk om allt bara är en dröm."

Och jag kom på mig själv då, även om det bara är en "dröm" så är det fortfarande världens vackraste dröm.

För det handlar bara om en ung man som försöker komma bort från samhällets norm, skapa det bästa inom sig själv och hitta kvinnan hans hjärta älskar.

Jag kom på att jag har ingenting att förlora alls, och allt att vinna ur det här.

Och det var en befriande känsla.

Självklart åker man berg-o-dalbana mellan olika känslor, det är ju det man gör när man tar beslut, för allt är ju en känslomässig process som behöver bearbetas.

O det var dagarna då jag undrar om mina tårar kunde skapa hav...

Och det fanns dagar då jag kände att jag kände mig oövervinnerlig...

Och jag är bara tacksam att jag vågat kämpa mig igenom de här 1000 dagarna ensam...



"Det är enkelt att förlora sig själv,

i en förlorad värld"


Världen har förändrats så mycket de senaste åren. Och jag tycker mänskligheten är så primitiv. Den är så spirituellt och sexuellt disorienterad och förlorad. Vi har levt i tusentals år med förtryck av kvinnor, förtryck av människor för deras utseende, deras etnicitet, läggning. Jag tänker bara ibland "När ska mänskligheten mogna och växa upp?"

Och i dagens värld så ser man fortfarande samma spår av förtryck, av våld och orättvisor. Och det gör mig så ont i hjärtat att se detta. Och jag tänker: "Tänk om vi kan komma ifrån det, bygga nånting nytt, och skapa nånting bortom det paradigmet som finns just nu".

Och det enda sättet jag kunde göra det. Var att ta mina egna strider för att bli den man jag önska bli.

Jag hade en dröm under de här 1000 dagarna och då sa en röst: "För att hitta kvinnan ditt hjärta söker, måste ditt hjärtas struktur först förvandlas till det ditt hjärta söker". Och jag tror det är så sant.

Vi måste älska, så som vi själv vill bli älskade. Hur vill vi bli älskade? När du tänker på det, måste man själv ge den kärleken på det sättet som man själv vill bli älskad. Samma sak handlar i allt, vänskap, hur vi behandlar varandra.

Och när jag ser dagens kapitalistiska sexistiska materialistiska värld...så tänker jag, wow...vi har verkligen kommit långt ifrån den vad vi önskat se i den här världen.

Men när saker och ting eskalerar, så kommer det också förvandlas. För det växer en motsatt sida. Som inte står för det man ser i världen.

När vi är trötta på att se ekonomisk girighet, krig, svält, rasism, sexim, förtryck, övergrepp, mobbning. Oavsett vad det är för orättvisor, oavsett vad för skala. Det räcker med att 1 utsätts för det så är det 1 för mycket.

Och jag är trött på att se världen så.

Och mitt hjärta brinner för förändring.

Så när jag säger att jag gjorde det här för 3 saker, för mig egen skull, för världens skull och för Girlies skull. Så är det verkligen så.

Jag tror vi måste börja bygga oss själva inifrån och ut. Istället för utifrån och in.

Människor är olyckligare än nånsin, det förstörs oändligt både inom oss och utom oss i dagens värld.

Det är därför jag vill ge och skapa det här.

Jag behövde ta mina strider när ingen förstod vad jag gjorde.

Men jag tänker inte låt mitt hjärta stoppas av cynism eller negativitet.

För jag vet att kärlek är den starkaste kraften.

O det är därför mitt hjärta kämpar så.

Och jag tänker kämpa...

Tills mina sista hjärtslag...

O jag tror ingen tvivlar på det längre...

All kärlek,
Truly Yours,
/ - D.





Otroligt viktiga citat som jag hittade under de 1000 dagarna. O jag vet att jag inte kan hinna berätta exakt allt jag gick igenom de här 1000 dagarna för det är så otroligt mycket som hänt, att jag skulle behöva släppa flera böcker om det. O jag hoppas alla förstår nu varför jag gjorde det. All kärlek! / - D.


Och sist men inte så här kändes det många nätter. Från klippet Batman Begins. Batman är fångad och fängslad. Och vill rädda världen och pratar med en blind man som ger honom visdomsord. Så att han blir fri igen. Så episk. Utlovas rysningar

Blind Prisoner: You do not fear death. You think this makes you strong. It makes you weak.
Bruce Wayne: Why?
Blind Prisoner: How can you move faster than possible, fight longer than possible without the most powerful impulse of the spirit: the fear of death.
Bruce Wayne: I do fear death. I fear dying in here, while my city burns, and there's no one there to save it.
Blind Prisoner: Then make the climb.
Bruce Wayne: How?
Blind Prisoner: As the child did. Without the rope. Then fear will find you again.


Wow..

De här 1000 dagarna...

Den här historien... kommer förevigt leva i mitt hjärta tills jag blir gammal...

Man glömmer aldrig något... som träffar hjärtat djupast...

Jag är så tacksam för att jag kom ut levande och till slut kom hem...

All kärlek,
Truly Yours,
D.