Farväl, mamma.
Farväl, mamma.
Hur börjar man att skriva...
Ett farväl till sin mamma?
Jag orkar inte med alla bråk, tjafs, diskussioner om stereotypa ting. Om handduken inte är upphängd på elementet. Om disken inte är upplockad. Det finns ingen anledning att bråka och jag hatar det.
Det gör ont att älska dig. För även fast du ger mig kärlek, ger du mig smärta med.
Men mamma. Du har dina klor i min kropp. Du sliter sönder mig ibland.
Du måste förstå att jag har en helt annan väg och gå, och du kan inte hålla kvar mig i den stereotypa världen för alltid.
Du håller fast mig i dina klor. Du sätter dina klor i mig. Ibland försöker förlöjliga, försöker hålla ner mig, försöker behålla mig i den stereotypa världen, och är det verkligen att respektera någon? Nej, det är de inte.
Mamma jag är ingen stereotyp robot människa! Jag har känslor!
Jag vägrar titta på nyhter - gå lägga mig, gå upp till jobbet, äta, somna, samma rutiner. En normal människa säger ifrån, en normal människa skriker inombords och måste få utlopp. Och jag vill inte bli den robot som dig - jag vill bli det jag vill bli.
Mitt mål är att kämpa för demokrati och rättvisa och stötta alla fattiga, hemlösa och svaga. Det är mitt liv, mitt val och mitt öde.
Och vet du?
Jag dömer dig inte för det som hänt. Jag är tacksam för allt som hänt. Allt vi gått igenom. Den här aggressiviteten, den här kärleken med har du skapat inom mig. Du gav mig allt. Jag ångrar inte en sekund att du blev min mor. Du gav mig vilja. Aggressivitet. Förändring. Drömmar.
Och framförallt lärde du mig älska. Att aldrig såra den jag älskar. Så allt de här har du varit med och skapat.
Du måste förstå att jag kämpar inte för mig. Jag kämpar för dig med. För anledning att vi hamnade i det här dispyterna från första början är för människor sliter som djur för att tjäna en penning till sin familj. Medans kapitalismens bovar sitter och tjänar miljarder av slaveri, krig och död. Och på arbetarklassen. Situationerna hade inte uppstått om systemet varit sjukt.
Men du har sårat mig. Nån som ville förändra världen för dig. Nån som älskar dig.
:( är ledsen för dig dede, men allting sker áv en anledning! och det här gör dig bara starkare. och i framtiden, framtiden som DU kommer hjälpa att skapa, så kommer din mamma förstå sig på dig, och då när du lyckats uppnå det du vill så kan ni tillsammans reda ut de små problemen och bara älska varann..
lider med dig Dede...
vad jag känner igen mig.... det är komplicerat.
Dede. känner verkligen igen mig och de är starkt att gå våga lämna någon speciellt sin egen mamma. men en del föräldrar ser inte vem man är och vad man vill med livet och jag känner igen mig..för jag hade samma problem med min mamma.
Tänker på dig <3
önskar jag fick krama om dig Dede :( <3
Heyyooo Ruffygirlie! You looking good today! =D
<33333333333333333333333333333333333333
Så himla sorgligt att de ska bli så. Om de är nånting Dede så finns jag alltid här, bara hör av dig D. Kramar om.
ooh började gråta :( hoppas du håller ut!! vet hur de känns, de viktigaste nu är att du omger dig med människor som får dig att må bra DeDe. Du är stark nog även fast ingen ska behöva gå igenom sånt.
oj, den texten rörde mig iaf.. och gjorde säkert på många fler . Hoppas det löser sig .
Kram.
Det är synd att hon inte ser vilken underbar son har, människor gör inte men en dag kommer hon göra det D. Kram.
önskar jag kunde krama om dig Dede!!!! vet hur de känns, så himla hemskt o sorgligt :( kramar!!!
önskar jag kunde krama om dig Dede!!!! vet hur de känns, så himla hemskt o sorgligt :( kramar!!!
vad ledsamt. Jag vet hur det känna sådär. Tänker på dig. Var stark! älskar dig.
Bryt aldrig kontakten med din mamma, familjebandet är det viktigaste som finns...
Jag förstör hur du känner, har fått säga hejdå till många av mina släktingar vars liv, tänk och dömande är som en Svensson som inte förstår medmänsklig kärleks sanna förståelse.