Dedeprivat , Dedes privata dagbok Del 2 - De är slut nu.


Dedes privata dagbok öppnas, Del 2.
D lämnade sin flickvän och hela hans framtid...

 

 


 


Ett av de svåraste besluten jag tagit i mitt liv var...

Att lämna min flickvän...

Jag valde bort allting, förlovningsring, pengar, trygg o säker framtid...

För jag kände... gud, de här är inte jag...

Oh vi hade som sagt olika mål, och därför lämnade jag henne...

För jag tror att hon skulle må bättre av att få leva i sin trygga värld...

Medans jag flög i väg på ett äventyr bortom alla gränser...

Om en dröm, att revolutionera världen...

Jag hade dåligt samvete för att jag lämnade henne och har fått brottats med de länge...

Även om hon accepterade de till slut var hon rädd att jag skulle skadas därute...

Och de var dagen då D lämnade samhällets kritierier och tänkande bakom sig...


Jag behöver inte pengar eller en vacker flickvän eller nått hus...

Jag vill bara bli den person jag är innerst inne...

Låta mitt stereotypa skal flagna av...

Och bli vad mitt hjärta vill bli...


Världen är så fucked up...

Och vi borde alla reagera nu...

I slutet av vår tid...

Därför gick D...


Så nu öppnar jag Del 2 av min privata dagbok, många chockerande o känsliga saker kommer komma upp på dedeprivat.

Och här beskrev jag hur mitt stereotypa "jag" dog. Så texten är metaforisk.




"I framgång känner dina vänner och de som älskar dig personligen, i motgång känner du dina vänner och de som älskar dig personligen"



Många människor på denna jord har försökt definera kärlek. Så låt mig definera min kärlek i dag med detta dagboksinlägg och vem kvinnan i min dröm är.



Han vandra i natt...

Under de eldbrinnande stjärnorna
och stängde sina ögonlock som en vacker fjäril som omfamna vingarna runt sig själv i försök att skydda sig från omvärlden.

Han blundade och balanserade mitt i väglinjen på motorvägen...

Han tänkte om han kunde lita på sig själv så skulle han kunna blunda och följa sin intuition och klara sig även fast bilarna som kom i mot honom hade en hastighet över 120 kilometer i timmen.

Han hade en spritflaska i handen och halsade ur den medan regndropparna piskade sönder hans blodiga kropp. Spriten bränner honom längs strupen och ögonen blundar ännu hårdare av det smärtsamma ruset.

Han öppnar ögonen och ser de starka bländande biljusen möta honom.
Han möter dem. Han har valt det själv, att vandra mot sitt öde.


Hur kan döden vara farligare än kärlek och hur kan öden brytas i fall allting redan är skrivet i sand. Det blir alltid lika blodigt.
Omöjlig förändring som cementerat i sand.

Han önskar att nattens änglar ska lyfta honom ifrån hans säkra död men hans plågsamma tårar håller honom fast på mitten av motorvägen.

Vemodigt försöker han kämpa och skrika men hans ord hörs lika lågt som vindens viskningar under en behaglig sommarnatt.
Oförståliga för omvärlden.


Han ser en vitklädd kvinna på vägkanten som står och skriker åt honom att komma tillbaka till den världen som kan göra han lycklig.
Men samma kvinna försvann i sin sorg när han led som mest och skakade nätterna till ända i ensamhet. När han behövde henne som mest försvann hon i glömskans värld medan han vandra i en dimma av hopplöshet.

Fast hans nakna fötter fortsätter vandra kletiga av den nyasfelterade asfalten i tron om att han hallucinerar av alkoholen. Den arma kvinnan har lidit just för honom och han vill inte ge henne mer tårar av hans helvetiska öde.

Stjärnorna exploderar. En bil tutar men krockar olyckligt med honom.
Kroppen flyger upp flera meter upp i luften och han landar med ansiktet före mot asfalten och bryter nacken. Blodet flyter ur mungiporna där han ligger med uppspärrade sorgsna döda ögon.


Trots hans död rinner det fortfarande skimrande ödestårar längs hans blodiga kind.

Var det tårarna eller bilen som dödade honom?

Men vid hans död ser han de riktiga änglarna som han har strävat efter i sitt hjärtas utopi...

Ett sms kom den 6/6: "Snälla D, gör inte detta"

Han är död nu.


De är slut nu...

De stereotypa skalen flagnade av...

Han dog den natten.


En stereotyp dog.

Nånting vackert och självständigt skapades.


En obeskrivlig känsla.

D tog sina första fullbordade andetag.

Postat av: emma

Du är sjuuukt grym på o uttrycka dig!

De bästa jag läst :D <3

2010-03-20 @ 22:08:46
URL: http://emzangirl.bilddagboken.se
Postat av: hanna

kärlek<333

2010-03-21 @ 08:01:02
Postat av: hanna

kärlek<333

2010-03-21 @ 08:01:09
Postat av: Anonym

omg...

så hemskt..men samtidigt så vackert..

Fattade inte mycket första gången jag läste, men efter 3 gånger tror jag att jag nu faktiskt fattar vad du försökte säga..

wow...

2010-03-21 @ 10:45:05
Postat av: amanda

aldrig har jag läst nått liknande eller sätt upp till en kille som dig D!



Du är min HERO! Så otroligt fin!

2010-03-21 @ 13:16:02
URL: http://amandaalbinsson.blogg.se/
Postat av: Anonym

jag tänkte på smset, var det från henne eller?

2010-03-21 @ 13:16:23
Postat av: zilva

Vackert...



Så vackert och så sorgligt :( <3

2010-03-21 @ 18:19:35
URL: http://zilva.bilddagboken.se
Postat av: emma

en värdsrkrigare är du. beundrar dig d!!



du skriver så himla vackert..aldrig läst nått liknande!



2010-03-21 @ 18:22:07
URL: http://emzangirl.bilddagboken.se
Postat av: Rita

support you!

2010-03-21 @ 19:02:53
Postat av: Rita

och de är vackert!

past is past, present is present, future is what u make!



rock on D :) ditt förflutna skapa nått så otroligt fint.

2010-03-21 @ 19:03:42
Postat av: sara

ETT ORD - WOW!

2010-03-21 @ 19:26:00
URL: http://sarabillstroom.blogg.se/

Hey! Jag försöker svara alla mina otroligt fina läsare men pga tidsbrist hinner jag inte alltid svara. Det går även fint maila mig, om vad som helst till, [email protected] - där svarar jag nästan alla läsare så fort jag hinner. All energi och lycka till dig! Bless you so much! Lots of Love, Truly Yours, D.


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: