Förvandlingen till D, del 1 - ur Dedes dagbok.





D.Dede öppnar sin gamla privata dagbok för sina läsare.
Förändringen från Daniel till D.
Från robotisk stereotyp till en brinnande revolutionär.

 

 


 




Många har ju frågat hur jag blev D och de gick ju inte på 1 sekund.

Nu är jag ju mycket klarare och lyckligare... men just då var de jobbigt.
Förvandlingen att våga gå ur det systematiska samhällstänkandet.

O de är svårt o skriva lika privat eftersom jag blir mer offentlig.
Men jag vill dela med mig ändå. Så alla kan hitta styrka i det här.

Det var mycket tårar, och en process där man får gå igenom väldigt mycket.
Skrev av allt i mig själv, bitterhhet, ilska, sorg, kärlek, ja allt.

Öppnade hela mig själv, så jag tänker ta en del delar ur min historia och posta upp här.

Hur jag verkligen förvandlades.

Jag märkte att nått var fel i världen.

Detta var även en tid många år tillbak nu då jag var otroligt ledsen på världen...

Och började ifrågasätta världen, mig själv och allting omkring den...

Håll till godo...

Dedes privata dagbok....










2005...

Vet inte ens vart jag ska börja skriva denna gång...

Men ladys and gentleman...


Har ni någonsin känt att varje dag man vaknar så möter man robotar som säger samma sak som alla andra robotar och samma repliker och samma falska leenden och beteenden? Men du vet att du inte är en av dem och därför kommer de aldrig förstå dig.

Jag är i ett robotland med robotiska monster med falska leenden som har ett medvetande som är i ett sovande tillstånd.








Dödsångest.

Han sitter ensam i huset på den trasiga trästolen i köket och den överfulla disken nuddar nästan taket.
Han stänger ögonen för att glömma bilderna av minnen som dyker upp i hans huvud.
Han öppnar ögonen och ser att han har en skimrande silvrig pistol i sin hand.

- Varför D! Varför måste du alltid gå dina egna vägar?
- Varför bryter du broar med allt som står dig nära?
- Varför kan inte du tillåta dig bli lycklig när du predikar det för andra?
- Varför D? Du som träffade flera fina tjejer som ville ha dig?


Han viskar ut orden medans hans tårar faller mot den silvriga pistolen som han håller i sina darrande händer.

- Gatorna behöver mig.

Denna man har lämnat nära och kära, vänner har blivit fiender, flickvänner har blivit ex, och han är fast i en svart kvicksand av gyttja.

Men alla dessa människor lämnade han för de såg aldrig honom och kommer aldrig förstå mer än vad deras systematiskt skapade hjärna tillåter dem att tänka.

Han sjunker i kvicksanden. Men han värna om de han älska för han vill inte se dem lida och älska honom för smärtan gör bara ondare när ödet kan göra honom till en måltavla där blodet flyter ur hans kropp och han vissnar ner och lämnar dem för evigt.

Han vill inte att de ska känna den kärleken till honom för då kommer de känna ännu större smärta och sorg...

- Låt bli att älska mig. Låt mig vara. Lämna mig i fred.
Vill inte se dina tårar gråta för mig. De kommer aldrig torka då min vän...



De är robotar. Stereotypa robotar som är uppställda i ett led och fungerar som puppetdockor med skruvar i ryggen.
De kommer aldrig se helheten eller mer än sig själva i en värld full av hat och en ytlig egocentrism.



D var egocentrism. Han var en dem. Men han vägrade att fortsätta vara en av dem.

- D! Du är ung! Du ska inte tillåta detta! Du skulle ju bli världens underbaraste bästa pappa! Det vet du!






Han skrattar. Han är så paranoid att han tror att alla människor är i ett mönster uppgjort av att förhindra honom att lyckas med sitt budskap och att han aldrig kan bli lycklig.
Han tror det djupt. Han skakar på huvet och tittar på den silvriga pistolen.

- Jag har överlevt länge. Jag vet inte hur. Men även när pistoler har riktats i mot mitt huvud och när knivar har varit mot min hals har jag lyckats överleva.

- Men jag kan inte leka med Döden längre. För varje gång jag går förbi de svarta kvarteren kan jag nästan förnimma Liemannen där han sakta stapplar i mot mig med ett vidbrett leende och sitt blänkande lie.


Han kämpar för människor. De människor som inte ens kan se honom eller förstå honom. Att kämpa för några som inte ens vet eller ser är krävande.
Är de värda det ställer han i en monologisk fråga.

Han lämnar frågan obesvarad i det tomma köket fyllt av paranoia och frustration.





Vad kräver de av D? Att han ska vara lycklig? Och sjunga kärleksånger dagarna till ända?

- Nej! Han vill ge er båda sidorna. Kärleken&Glädjen&Lyckan - men också verkligheten! Sorgen&Hatet&Smärtan.


Jag kommer aldrig bli lycklig när jag vet att kvinnor våldtas, barn svälter, folk mördas, företagsmaskiner förslavar arbetarna för sina vinstintressen, folk förföljs, hotas, mördas, förnedras för deras religon, hudfärg, tro eller sexuella läggning, att sexbrytande pedofiler får omhändertaganden av barnen, att krigen styrs av makt och girighet, att folk blir barnsoldater, att barn tillverkar material för västvärldens behov. And so on...


Men främst av allt. Att ingen ser. Ingen agerar.


Kan du sova? För jag kan inte det. Ingen med ett hjärta kan.


För jag famlar i mitt liv och vandrar på en stig
Där jag vet att jag en dag kommer falla i en strid
När blodet pumpas ur mig och mina ögon sakta stängs
Valde jag min väg i kärlek och tvång av att vandra den!
Och jag önskar att varje människa kan leva på lika villkor
I en värld som tillåter svarta blommor som vita liljor
Där humanism, fred, kärlek och rättvisa präglar jorden
Där mörka moln försvinner! Där folket ler! Där svävar solen!
Och lyser starkt - Där varje människa är sinnesfull
Där jorden lever utan hat och vapen i ett himmelskt lugn...


- 10 bars från D's senaste skriven för samma natt.

Och D somnade med tårar vid hans ögonlock...

Postat av: sandra

OH GUD :( Jag grääät...

2010-03-19 @ 09:37:03
URL: http://sandrawww.blogg.se/
Postat av: tindra

Du är himla modig d som vågar öppna dig så mycke o delar med dig!!<3

2010-03-19 @ 11:36:31
Postat av: emma

De där gav mig tårar att läsa :( du är så stark o ja beundrar dig för att du kämpat/kämpar så mycket!!!



du är enormt fiin Dede!!

2010-03-19 @ 12:16:55
URL: http://emzangirl.bilddagboken.se
Postat av: emma

<33333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333

2010-03-19 @ 12:17:17
URL: http://emzangirl.bilddagboken.se
Postat av: jujje

Vet inte vad jag ska skriva...förutom att jag beundrar dig otroligt mycket.



Du får mig att tro på nått bättre! <3

2010-03-19 @ 17:03:38
URL: http://jujje.blogg.se/
Postat av: Anonym

:'/ <333

2010-03-19 @ 17:05:04
Postat av: clara

Tror aldrig jag blivit så berörd av någonting...

Ditt otroliga budskap värmer mig även fast de är sorgligt. Svårt att förklara.



De bara berör så mycket....<3



You're one of a kind D!

2010-03-19 @ 18:57:40
URL: http://lightworkers.org
Postat av: clara

Tror aldrig jag blivit så berörd av någonting...

Ditt otroliga budskap värmer mig även fast de är sorgligt. Svårt att förklara.



De bara berör så mycket....<3



You're one of a kind D!

2010-03-19 @ 18:58:05
URL: http://lightworkers.org
Postat av: Tina

heeej dede, var de så du mådde på den tiden låter hemskt :( du är stark som orkat kämpat så mycket allafall.

2010-03-19 @ 19:18:41
Postat av: anna

min idol! <3 DU ÄR SÅ FIN! D!<3



Så skönt att de finns en bra kille kvar på denna jord med ett sånt stort hjärta!

2010-03-19 @ 19:24:09
URL: http://sweetyanna.blogg.se/
Postat av: samira

Blev arg av att läsa. Frustrerad. Allt är fucked up. Jag vill göra något men vet inte vad. Kan inte gå runt och klandra folk och ge dåligt samvete, jag vet att det inte funkar. Det går inte att förstå på riktigt om man inte sett t.ex. fattigdomen öga mot öga. Man måste ge dom viljan att hjälpa till. Funderar på att volontärjobba igen. Känns bara smått hopplöst, som en droppe i havet. Även om det gör mig lycklig av att bara se att jag kan göra det bättre för ett barn, se barnet le, så känns det som det är för lite. Det här blev längre än tänkt, men skulle verkligen bli glad om du svarade. Du kan ju skriva via mail ist för bloggen lr nåt.

2010-03-20 @ 22:55:17
URL: http://pepparkakssam.blogg.se/

Hey! Jag försöker svara alla mina otroligt fina läsare men pga tidsbrist hinner jag inte alltid svara. Det går även fint maila mig, om vad som helst till, [email protected] - där svarar jag nästan alla läsare så fort jag hinner. All energi och lycka till dig! Bless you so much! Lots of Love, Truly Yours, D.


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: