Måste bara säga att jag älskar din blogg. Eller, jag älskar den inte. Den betyder. Du betyder. Jag har alltid levt i en rädsla. Alltid gått runt och blundat för känslan jag fått. När jag besökte din blogg för första gången, och läste om att du kunde se in i framtiden, klickade allt. Om du har en speciell gåva, så är jag inte ensam. Jag är inte knäpp. Jag valde att ta tag i min egna gåva. Om det nu är en gåva, nåt är det, och den skrämmer allvarligt talat skiten ur mig.
Jag har alltid varit extra känslig, gråtit för minsta lilla, har alltid haft ett speciellt band med djur, för det är bara dem som inte tar mig som knäpp. Jag har, om man nu kan säga så, kunnat förstå djur. Inte bara djur, men det var dem som jag märkte min gåva på först. Jag har alltid kunnat se hur djuren mått. Bara genom att kolla dem i ögonen. När jag var liten sov jag i hundsängen med hunden, för det var där jag kände mig trygg. Jag lekte inte med vanliga barn, jag var med djuren. Nu är det ju inte 'prata med djuren' som är min gåva..
Jag kan se in i människors ögon, och direkt veta vad de känner. Om de är glada, ledsna, arga, lyckliga, oroliga, rädda, lugna. Jag får samma känsla själv. Jag får som en rysning, precis vid hjärtat. Känslan går inte att beskriva, den lyfter upp mig, Jag är inte på jorden längre, om man kan säga så. Det finns inga ord som förklarar det jag känner, jag kanske känner samma känsla som du känner i ditt egna hjärta, i ditt blod. Känslan är underbar, mjuk, men ändå obehaglig. Vissa säger att jag är 'empatisk', att jag bryr mig för mycket om människor. Lätt för dem att säga. De känner inte samma känsla som jag känner. Det har hänt att jag brytit ihop, mitt i stan, för att det gått förbi en person som burit på så mycket smärta, så mycket tårar. Gåvan tar kål på mig, men jag älskar den. Jag älskar att jag kan hjälpa människor. Det är fortfarande oberskrivligt obehagligt, men jag börjar vänja mig. Ibland brukar jag gå fram till människor jag känner och titta dem i ögonen, och säga ord. Ord som bara kommer. Som till exempel att de borde lätta på känslorna. Att gråta är inte fegt, det är fegt att inte gråta. Att de aldrig någonsin ska gå runt med ett falskt leende, för det kommer inte få dem att må bättre, snarare sämre. Jag brukar alltid se hur deras ögon förrändras, hur nåt ändras där inne. Det är då jag vet att jag lyckats rädda en människa ifrån att drunkna i mörkret som kommer svälja oss alla, om vi inte ändrar på oss.
Jag brukar skriva ner allt jag känner. I dikter, noveller. Mamma har alltid frågat vart orden kommer ifrån. Problemet är att jag vet inte vart orden kommer. Jag vet inte ett skit. Jag bara skriver, sluter ut alla känslor och tänker inte på något. Allt är becksvart och det är bara mina händer som styr.
Jag kan förändra människors tänkande, för jag kan förklara hur andra människor mår. Hur mammorna mår när de bryter ihop med sitt döda barn i sin famn. Hur hungern känns, hur paniken trycker när de letar efter nåt att äta, och inget finns. Ilskan de känner av att ingen av oss hjälper dem. Jag tänker inte ge mig i första taget, jag ska säga orden jag känner, hur tunga de än är. Jag ska få människor att bryta ihop av skuld. Jag ska få dem att följa sina egna tankar, inte gå runt och följa lagar och regler. För på så sätt kommer världen ingenstans.
" Jag stirrar ner på honom. Smeker hans bruna, torra kind och ser hur mina tårar sköljer bort en del av dammet från hans panna. Smärtan växer inom mig, det känns som om varje organ kommer explodera, hjärtan dunkar så hårt att jag får panik. Jag andas tunga, djupa andetag, men allt förgäves. Lungorna lyder inte, det är som om de frysit fast. Hjärtat dunkar hårdare och hårdare, varma tårar rinner ner för mina kinder, händerna skakar. Blodet rusar inom mig. Ett svart mörker sluter sig runt mitt medvetande. Smärtan domnar bort. Jag känner ingenting, absolut ingenting. Ett tryck över bröstet, är det enda. Allt är tomt. Jag hör inga hjärtslag, inga andetag, inget blod som sjunger i min kropp. Blint letar jag efter nåt som jag kan bryta allt med. Bryta det eviga mörkret, bryta hinnan som hindrar mig från att se. Där. Långsamt drar jag upp stenen som trycker mot min hand. Försöker dra ett djupt andetag, men inget händer. Trycket mot bröstet ökar bara. Ett högt vrål lämnar min strupe och hårt trycker jag stenen mot min arm. Borrar in den i huden. Djupt. Kämpar för att få känna smärtan. Jag fortsätter trycka, medans jag känner det varma blodet rinna längst min arm. Trycker hårdare. Inget hjälper. Samma tomhet, samma mörker. Jag har förlorat allt. Min son har dött i mina armar, han tog mitt liv med sig. Han tog mina andetag, han tog mitt hjärta. Han tog med sig meningen med livet."
Vill bara säga tack, för att du fått mig att acceptera min gåva. Jag ska hjälpa dig, kämpa med dig. Jag kommer inte ge mig i första taget.
Journalisten Rachel Armstron är färdig med en historie som kan ge henne Pulitzerpriset och störta den amerikanska regeringen. Men när hon blir tagen av FBI och vägrar att avslöja sin hemliga källa är det början på en kamp mot systemet som kommer att pröva Rachels principer till det yttersta! Upplev ett knivskarpt politiskt drama från Washingtons innersta kretsar.
Dede betyg: 4/5. Hon kämpar mot regeringen och blir häktad, men vägrar vika ner sig mot systemet eftersom hon kämpar för yttrandefriheten. Beundrar verkligen såna här kvinnor, starka, tålmodiga och vägrar låta systemet vinna över dem. Hon kämpar för yttrandefriheten och att kunna försvara sin källa. Jag beundrar det...
jag började läsa din blogg idag och din blogg är grym! Asså jag har alltid tyckt att detta är coolt och nu har jag hittat en blogg som skriver om sånt! Awesome! Men iaf.. Jag har en vän, och hon säger att hennes pappa kan se och känna av spöken, då menar jag att han måste sitta, det måste vara tyst och så koncentrerar han sig på saken han gör. Han berättade sen på engång utan vad han ser för folk och så kunde han berätta om dom. Är det sant? Kan man verkligen se spöken? snäälla svara! sen kan du beskriva vad du menar med: Mål: Revolutionera världen?
sv javisst e det skönt att veta att man inte e ensam .. det var nog därför jag blev så glad av att läsa din blogg.. du skriver verkligen så det berör själen o det e inte så många som gör ... keep up the good work
Svar till Lena: Jag är mamma till Jessica och tro mig när jag säger att det är oerhört smärtsamt att se henne se och känna så mycket som hon gör men samtidigt är jag så stolt att hon är den hon är. Att hon bryr sig om andra i en värld som blir mer och mer respektlös och egocentrerad. Äpplet faller inte långt från päronträdet =o)
Vill så klart helst att hon slipper sin förmåga några år för hon har ännu inte erfarenheten att hantera det hon ser men som tur är pratar hon massor med mig så vi kan hjälpas åt att lösa saker.
2010-07-14 @ 00:43:17
Hey! Jag försöker svara alla mina otroligt fina läsare men pga tidsbrist hinner jag inte alltid svara. Det går även fint maila mig, om vad som helst till, [email protected] - där svarar jag nästan alla läsare så fort jag hinner. All energi och lycka till dig! Bless you so much! Lots of Love, Truly Yours, D.
Namn: D.Dede
Bor: I ett underbart fint hem.
Mål: Revolutionera hela världen och att se andra människor lyckliga.
Relationstatus: Hjärtat tillhör Girlie.
Hur allt började: När man ser hur världen ser ut idag, förstår man att man behöver göra nånting. Och ett sätt var att skapa bloggen och skriva ut alla mina känslor, inspirera andra och visa hur världen ser ut idag och hur man kan förändra den.
Gör: Otroligt inspirerande storslagna arbeten. Hemliga projekt som håller på revolutionera hela synsättet som världen är uppbyggd på idag. Utöver det arbetar jag och hjälper ensamkommande flyktingbarn och bygger upp deras nya liv. Glädje och lycka är det enda man behöver göra och skapa och det gör jag, samtidigt som jag exponerar hur sjuk vår värld är idag.
Fritid: Tränar fotboll/löpning/ styrka stenhårt hela veckan och älskar att skriva och skapa musik, och sen gör jag även hemliga projekt.
Vill se: Rättvisa, Respekt, Kärlek och Fred.
Vill inte se: Krig, förtryck, kvinnomisshandel, mobbing, ja alla sorters orättvisor man ser i världen idag.
Är: Mig själv och strävar efter o bli den bästa man jag kan bli.
Enligt andra: Otroligt mycket, ärlig, rak, omtänksam, stark, tuff, målmedveten, glädjspridare, gnistrande, så mycket att det inte går få med allt, en allt-i-ett. Enligt min lilla världens söta syster: "Bäst i världen - på allt" =D
Göra nått tokigt: Då skulle jag vilja springa in på Nobelgalan i en Nalle Puh dress - slänga honung runt mig och ta smycken och diamanter från de rika och alla rojalister =D haha yee! Tänk dig alla rojalisters min, sen skulle jag ta med mig Nobelpriset hem med ;D
Driver bloggen Dedeprivat: För jag vill få ut allt det här gnistrande inom mig. All den här obeskrivliga essensen, som vi alla har inom sig. För när vi fullföljer vår själs syften och skapar vår innersta medkänsla, kan ingenting i denna värld stoppa dig.
Favoritcitat: “The world needs dreamers and the world needs doers. But above all, the world needs dreamers who do.” “The most beautiful things in the world cannot be seen or even touched, they must be felt with the heart"
Heyyooo!
Det kan inte bara vara jag som tröttnat på jantelagen, påklistrat leende, svenssonliv, jobb för en statlig regering i "demokratiska Sverige" där folk ligger på gatan och ber om vatten och bröd medan Kungen har 600 rum i slottet.
Samtidigt är det vi människor som upprätthåller systemet genom att vara stereotyperna. Robotarna som går till jobbet 9-5, jobba, äta, somna dö och håller upp värderingar som skapar ett stressigt och ohållbart sjukt samhälle. Vi ser på tv:n hur folk svälter ihjäl, men byter kanal och tar fram kvällsmaten och tittar på Idol. Det är så jävla sjuk värld. Vi måste bli förändringen i världen som vi själva önskar.
Jag är trött på det här systemet och jag tror alla hjärtan kräver och behöver en förändring av det ekonomiska systemet. I denna blogg kommer det tas upp mycket saker som kommer förändra ens världsbild, även mycket övernaturligt som har varit undanhållen från vår verklighet.
Vi kan förändra det här systemet, och den här världen kommer förändras för alltid.
We will make the change!
Kärlek&Fred
Lots of Love
Truly Yours
- D.