Farväl, mamma.




Farväl, mamma.





Hur börjar man att skriva...

Ett farväl till sin mamma?

För det är det jag gör nu.

Förkrossad...

Jag orkar inte med alla bråk, tjafs, diskussioner
 om stereotypa ting. Om handduken inte är upphängd på elementet. Om disken inte är upplockad. Det finns ingen anledning att bråka och jag hatar det.

Det krossar mitt hjärta. När folk kan börja skälla på varandra för små trivala saker i vardagen. Jag har bara glömt det. Vi behöver inte bråka för det? Jag hatar att bråka. 

Det gör ont att älska dig. För även fast du ger mig kärlek, ger du mig smärta med.

Och hur många dagar och nätter har jag inte funnits vid din sida. Även när du haft ångest. Även när du haft hjärtproblem. Jag låg o lyssna på ditt hjärta för att du ska komma igen. Och de började redan när jag var ett barn.

Jag försökte ge dig energi dessa nätter. Och jag tömde hela min själ vissa nätter för att du ska hitta glädjen.

Men mamma. Du har dina klor i min kropp. Du sliter sönder mig ibland.

Du måste förstå att jag har en helt annan väg och gå, och du kan inte hålla kvar mig i den stereotypa världen för alltid.

Du håller fast mig i dina klor. Du sätter dina klor i mig. Ibland försöker förlöjliga, försöker hålla ner mig, försöker behålla mig i den stereotypa världen, och är det verkligen att respektera någon? Nej, det är de inte.

Mamma jag är ingen stereotyp robot människa! 
Jag har känslor!

Jag vägrar titta på nyhter -
 gå lägga mig, gå upp till jobbet, äta, somna, samma rutiner. En normal människa säger ifrån, en normal människa skriker inombords och måste få utlopp. Och jag vill inte bli den robot som dig - jag vill bli det jag vill bli.

Mitt mål är att kämpa för demokrati och rättvisa och stötta alla fattiga, hemlösa och svaga. Det är mitt liv, mitt val och mitt öde.

Även fast jag älskar dig, gör det ont. Även fast du ger mig kärlek, ger du mig smärta.
Och hur många dagar och nätter har jag inte funnits vid din sida. Även när du har ångest. Även när du har hjärtproblem. Ligger och lyssnar på ditt hjärta för att du ska komma igen.
Jag försökte ge dig energi dessa nätter. Och jag tömmer hela min själ vissa nätter för att du ska hitta glädjen.
Men mamma, du har dina klor i min kropp. Du sliter sönder mig ibland.
Du försöker tysta ner mig. Du försöker neutralisera mig. Det är som du inte vill se mig skina.
Du vill inte se hur jag lyser av självförtroende.
Du vill inte att jag ska bli den jag är. Det är som om du fruktar vad jag ska göra.
Du vill behålla mig för alltid. Och aldrig släppa taget om mig...
Min integritet är förlorad. Du håller fast mig i dina klor. Du sätter dina klor i mig. Försöker förlöjliga, försöker hålla ner, försöker låta mig vara en vanlig kille.
Men mamma jag är inte det. Och jag vill inte bli den robot du vill att jag ska bli.
Jag är din son, men jag är mer än din son.
Mamma jag är en soldat nu. Och jag krigar inte med eldvapen och handgranater.
Jag krigar med min ord, min sanning, och min kärlek.
Mina ord är mitt vapen. Jag kommer bryta regler och mönster.
Jag kommer vara han som kämpar för demokrati och rättvisa...
Jag kommer vara han som flowar och kör spoken word och kommer hem sena nätter...
Jag kommer vara han som står upp för fattiga, utsatta och hemlösa...
Oh, du....du slog mig...jag minns senast när du slog mig rakt över ansiktet...
Och nu armbåga du mig i mina revben...
Tror du inte jag älskar dig? Jag älskar dig mer än allt annat...
Jag vill ge dig hela världen.
Men jag vet att du är en utbränd och alkoholiserad mamma...
Och att du skapat allt inom mig...även min aggressivitet...
Men tror du inte jag kämpar för dig med?
Varför är du utbränd? Varför dricker du?
För systemet är sjukt. Vi människor sliter som djur för att tjäna en penning.
Medans kapitalismens bovar sitter och tjänar miljarder av slaveri, krig och död.
Men du slog mig...
Men du gav mig allt.
Jag ångrar inte en sekund att du blev min mor.
Du gav mig vilja. Aggressivitet. Förändring. Drömmar.
Och framförallt lärde du mig älska. Du sa till mig varje natt...
"Kärlek är vår största lycka - skänk henne hela ditt hjärta
Ge henne hela världen; bli lyckliga och tillåt er själva att leva och älska..."
Du slår på fel saker. Du slår på mig. Du slår på nån som kämpar för rättvisa.
Din ilska är så missriktad. Du borde slå på dem som styr oss.
Men du slår på mig...
Du slår din son...
Och...mamma...
Jag vill bara göra dig stolt...
jag älskar dig ju...
Och även om jag aldrig kan ge dig lyckan du behöver...så tänker jag ge en kvinna mer lycka och kärlek mer än hon drömt...
Men nu har jag bara sömnlösa nätter...
Där jag önskar tusen kramar varje natt...
Jag behöver tusen kramar i natt. För dessa ord är mer än bara ord.
Och allt jag nånsin önskat är ett hem som är fridfullt...
Men du kommer aldrig kunna ge mig det...
Oavsett hur mycket jag älskar dig...
/ - Din D .
Jag kommer aldrig bli som dig, passiv-tillgjord-robotisk-svensson-som-alla-andra i den falska stereotypa världen.

Och vet du?

Jag dömer dig inte för det som hänt
. Jag är tacksam för allt som hänt. Allt vi gått igenom. Den här aggressiviteten, den här kärleken med har du skapat inom mig. Du gav mig allt. Jag ångrar inte en sekund att du blev min mor. Du gav mig vilja. Aggressivitet. Förändring. Drömmar.

Och framförallt lärde du mig älska
. Att aldrig såra den jag älskar. Så allt de här har du varit med och skapat.

Du måste förstå att jag kämpar inte för mig
. Jag kämpar för dig med. För anledning att vi hamnade i det här dispyterna från första början är för människor sliter som djur för att tjäna en penning till sin familj. Medans kapitalismens bovar sitter och tjänar miljarder av slaveri, krig och död. Och på arbetarklassen. Situationerna hade inte uppstått om systemet varit sjukt.

Men du har sårat mig. Nån som ville förändra världen för dig. Nån som älskar dig.

Och du vet att jag aldrig kommer höja min hand mot dig.

De enda du nånsin får av mig är mina tårar. 

Och nu får du aldrig se dem tårarna mer.

Jag ville bara göra dig stolt?

Men istället.

Så har jag nu.

Förlorat två mammor i mitt liv.

Jag bryter ihop.

Men ingenting kan stoppa den här glöden inom mig.

Inte nånting.

Och tänk att de är de som skiljer oss.

Att du ser inte mig eller förstår mig o den glöden i mitt bröst.

Oh... jag antar att alla behöver en mors närhet.

Men ibland känns det som jag aldrig haft det.

De är därför tårarna rinner...

Allt jag önskat är ett fridfullt hem...

Men du kommer aldrig kunna ge mig de...

Oavsett hur mycket jag älskar dig...

/  - Daniel.




Postat av: Anonym

:( är ledsen för dig dede, men allting sker áv en anledning! och det här gör dig bara starkare. och i framtiden, framtiden som DU kommer hjälpa att skapa, så kommer din mamma förstå sig på dig, och då när du lyckats uppnå det du vill så kan ni tillsammans reda ut de små problemen och bara älska varann..

2011-01-19 @ 22:06:15
Postat av: Madde

lider med dig Dede...

2011-01-19 @ 23:35:34
Postat av: unicorn girl

vad jag känner igen mig.... det är komplicerat.

2011-01-20 @ 02:07:00
URL: http://unicornery.devote.se
Postat av: Tina

Dede. känner verkligen igen mig och de är starkt att gå våga lämna någon speciellt sin egen mamma. men en del föräldrar ser inte vem man är och vad man vill med livet och jag känner igen mig..för jag hade samma problem med min mamma.

2011-01-20 @ 09:59:19
Postat av: Tina

Tänker på dig <3

2011-01-20 @ 09:59:39
Postat av: Olivia

önskar jag fick krama om dig Dede :( <3

2011-01-20 @ 11:02:04
URL: http://loveair.bilddagboken.se
Postat av: Olivia

Heyyooo Ruffygirlie! You looking good today! =D



2011-01-20 @ 11:02:32
URL: http://loveair.bilddagboken.se
Postat av: Olivia

<33333333333333333333333333333333333333

2011-01-20 @ 11:02:48
URL: http://loveair.bilddagboken.se
Postat av: Rita

Så himla sorgligt att de ska bli så. Om de är nånting Dede så finns jag alltid här, bara hör av dig D. Kramar om.

2011-01-20 @ 11:29:19
Postat av: sandra

ooh började gråta :( hoppas du håller ut!! vet hur de känns, de viktigaste nu är att du omger dig med människor som får dig att må bra DeDe. Du är stark nog även fast ingen ska behöva gå igenom sånt.

2011-01-20 @ 13:08:43
URL: http://r sandrawww.blogg.se/
Postat av: Fiia

oj, den texten rörde mig iaf.. och gjorde säkert på många fler . Hoppas det löser sig .

Kram.

2011-01-20 @ 15:27:54
URL: http://cutis.blogg.se/
Postat av: clara

Det är synd att hon inte ser vilken underbar son har, människor gör inte men en dag kommer hon göra det D. Kram.

2011-01-20 @ 18:06:34
URL: http://lightworkers.org
Postat av: miss bill

önskar jag kunde krama om dig Dede!!!! vet hur de känns, så himla hemskt o sorgligt :( kramar!!!

2011-01-20 @ 18:08:20
URL: http://missbill.se
Postat av: miss bill

önskar jag kunde krama om dig Dede!!!! vet hur de känns, så himla hemskt o sorgligt :( kramar!!!

2011-01-20 @ 18:08:28
URL: http://missbill.se
Postat av: Thi

vad ledsamt. Jag vet hur det känna sådär. Tänker på dig. Var stark! älskar dig.

2011-01-20 @ 19:57:01
Postat av: Anna

Bryt aldrig kontakten med din mamma, familjebandet är det viktigaste som finns...

2011-01-20 @ 21:53:56
Postat av: Cissi

Jag förstör hur du känner, har fått säga hejdå till många av mina släktingar vars liv, tänk och dömande är som en Svensson som inte förstår medmänsklig kärleks sanna förståelse.

2011-01-22 @ 13:41:06

Hey! Jag försöker svara alla mina otroligt fina läsare men pga tidsbrist hinner jag inte alltid svara. Det går även fint maila mig, om vad som helst till, [email protected] - där svarar jag nästan alla läsare så fort jag hinner. All energi och lycka till dig! Bless you so much! Lots of Love, Truly Yours, D.


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: