Dedeprivat, Dedes privata dagbok, Del 3 - Hur accepterar man en gåva?

Dedes privata dagbok, del 3: Hur acceptar man en gåva?


Förord.

Att man har sett änglar i drömmar?

Att man kan förstå saker som inte jämnåriga gör i ens ålder?

Den processen är jobbig.

Ibland är den så svår att acceptera för vissa är födda med spirituella gåvor.

En del är födda till att bli hantverkare, eller bygga hus och är bättre på det, andra är födda med otrolig kunskap  om världen och bortom den och kan förändra världen med sina ord.

Min stereotyp är ju rätt tydlig.

Jag är fotbollspelare och lagkapten i mitt lag, populär, omtyckt, respekterad.

Innan de tänkte man: "fuck alla de här texterna, alla de här drömmarna och tecknena jag får, jag vill ba va som alla andra, supa, strula med tjejer, festa och sen dö".

Men sen finns de nånting inom en, som vägrar ge upp. Vägrar bli robot.

Man ser att livet på jorden är så fruktansvärt robotiskt och fel och inte humanistiskt.

Processen i förvandlingen är alla möjliga känslor, det är så många känslor i det.

Hur ska man säga till folk att änglar pratar med mig i mina drömmar?
Man tar på sig sitt stereotypa jag och spelar normaliserad.

Men sen växer den känslan att man sprängs inombords...

Man vill inte ha pengar, kändiskap, eller nånting.

Man vet att man bara vill förändra världen...

Och att man var född till att göra det...

Alla minnena innan man föddes växer fram.

Innan man ens var på jorden.

Och måste lära sig acceptera en gåva som man själv tycker är jobbig.

Låt oss öppna dagboken på dedeprivat.

Tankarna och känslorna som representeras är flera år gamla och inte idag, utan i själva processen till D.

---

Dedes privata dagbok.


2005...

Vet du vad jag alltid varit mest rädd för? Att människor inte ska förstå mig.
Att människor ska stå med tomma ögon och undrar vad jag säger och missförstå mig.
Att hur mycket jag än skriker så kommer de stå med ryggen mot mig och inte höra.

Min största fruktan är att hela världen skulle stå i en cirkel med ryggen mot mig och inte höra vad jag sa till dem. Att ingen skulle förstå mig.

---

Jag minns när jag var 5-6 år och sa till mamma: "Mamma, jag kan aldrig dö"

Min mamma sa: "Usch, Daniel säg inte så, då kommer det hända någon olycka"


Tänk att du visste ditt öde som ett 5 årigt barn och hade fått djupa tankegångar och upplevelser att du förstod din kropp var en finslipad evigt flammande energi.

Att du redan sett ditt öde och profetia. Det var inte konstigt att jag aldrig blev lycklig när jag borde varit lycklig. För jag visste vad som skulle ske. Jag visste mitt öde.

"Jag minns mardrömmarna. Det är nästan så jag får tårar i ögonen av att skriva om det nu. Men allting som skett har jag redan vetat att det skulle ske. Jag fick syner, drömmar och upplevelser som jag redan sett som gjorde att huvet nickade bakåt av rädsla. Jag visste att jag skulle välja bort min flickvän som med var min bästa vän."


Jag kunde aldrig bli lycklig för jag visste att min fruktan skulle uppfyllas och att jag skulle fullfölja min profetia.
Min största fruktan är att hela världen skulle stå i en cirkel med ryggen mot mig och inte höra vad jag sa till dem. Att ingen skulle förstå mig.

Därför skrev jag alltid. Det måste finnas en människa som är större än ödet.
För jag ville inte fullfölja mitt öde men visste ändå att jag var tvungen att göra det. Ambivalent men jag vet att jag skulle vandra en stig ingen människa någonsin har vågat gå.

Och det var meningen att det skulle bli hon som var den som inte skulle förstå mig, och att jag inte valde en annan kvinna.För hennes blad fälldes ut och hon blomma ut med mig men hennes blad slog aldrig ut helt. Det var ödet.

"Hon blev en av alla andra blommor på sommarängen. Alla dessa blommor som fanns runt hela sommarängen riktade mot mig. Och där låg jag på mitten av sommarängen, en exotisk vacker blomma som ingen kunde förstå. För de hade aldrig hört dessa ord eller förstått dessa tankegångar."

Och jag tittade mot blomman som aldrig slog ut sina blad helt och såg att hon var en av alla andra. Och att jag hade uppfyllt en egen självprofetia.

Jag hoppas ingen ska uppleva den processen. För tårarna inom mig under vår tid dränkte min själ och efter vår tid växte min själ.

Jag andades in så mycket vatten av sorg att jag inte annat än att kunna växa.

Och jag har sett mer om vad som kommer hända för det har jag redan sett sen barnsben, men det kommer jag inte ta upp i dag.

Hur högt jag än skriker kommer ingen förstå.
Och även om ni kommer tycka det är vackert, kommer ni nånsin förstå.
Jag vet inte.

Jag vet bara att jag valde den stig Gud ville jag skulle gå.
Att jag skulle vandra en stig och göra en ensam resa mot marker ingen själ sättit sin fot. Ingen har vågat eller velat.

Men det skapar D. Det skapar något unikt. Nånting vackert. Nånting som inte går att nudda med ord. Det skapar dessa tankar. Det skapar hjärtkvalité.

Och mina ögon har blivit djupare och vackrare att se allt jag är och vem jag är.

Jag tänker gå på min stig. Men i bland önskar jag saker som jag sagt sen jag var 5 år gammal i rädsla: "Snälla...Det måste finnas någon som är större än ödet...kommer de nånsin förstå"

Gud, kommer de nånsin förstå mig?


kärlek&fred


/ D - Min själ har växt igenom hela stjärnhimlen.






Se första minuten av detta klipp.
En tjej som beskriver exakt de jag fick gå igenom. Man märker att världen är så fucked up att man bara vill förändra. Många har medfödda spirituella gåvor men glömt bort vilka de är i en materialistisk värld.

Den här världen kommer gå igenom en otrolig förändring - från ett kapitalistiskt styre - till en värld där vi bygger en ny värld med empati och medkänsla.

Vi kan förändra världen och jag tänker aldrig bli en robot igen.

Jag vill bara förändra världen och sen åka iväg själv till en planet ba ja känner till och vila ut...

När världen förändrats...

/ - D.
(Läs mina förord igen för att förstå helheten)

Permalink | Kategori: Dedes dagbok: Privat/Personligt | 16 kommentarer
Ingen kopiering av mina bilder, lyrik o musik är tillåtet © D.Dede Dedeprivat

Omg...Jag är tårögd..

Du är så fin rakt igenom

Men det gör ont, det gör ont för att jag vill att det ska sluta lyckligt för dig, det gör ont för att du skriver på ett sätt som att du inte kommer klara dig, det gör ont för att du betyder något för mig. Okej vi känner inte varandra, men att jag genom att läsa din blogg blir tårögd av det du skriver, det är stort, du har ett hjärta så mäktigt så att det kan fylla alla andras tomma hjärtan.

Jag önskar att alla var som du.

Alltså åh jag vill bara gråta, du är för bra för o va sann?

Jag hoppas verkligen du hittar någon som är större än ödet...

Jag känner på mig att du kommer bli stor en dag, större än vad du är nu, och folk kommer se upp till dig, lyssna på dig. De kommer se D.

Vet du varför?

Jo för att DU ser de, du ser oss...

Vet du om att du släppte ut mig ur muren jag hade byggt runt mig? runt mitt hjärta.

Vet du om att jag runt andra fortfarande har ett skydd men när jag läser din blogg känner jag att jag är mig själv, jag känner mig fri... men det är ändå så tryggt. Du är trygghet...

Du ger mig hopp, hopp om att världen kommer bli bättre, men det är läskigt, för jag börjar tro på dig, dina ord... och det känns som att du kommer offra dig eller något, men du kunde ju inte dö! fan sluta!=(

I så fall hoppas jag att du menar att du försvinner från jorden, inte helt.

Och jag hoppas att du hittar den friden du vill ha, den lyckan. För du förtjänar det.

Alltså hur kan det kännas som att du är sååå långt borta men ändå en av de som kommer närmast mitt hjärta? Hur fan kan jag känna så när det egentligen inte ens går!

Alltså att du ens lyckades ändra mig så mycket! Jag låter inte någon komma för nära mig, men du lyckades vända om mig helt. Fast jag tror att det också beror på att vi inte känner varann :)

Hahah då skriver man anonymt igen :) men det är bättre, jag vill ju bara få fram mina ord, inte vem jag är, spelar ingen stor roll eftersom vi inte känner varandra :D

D, jag ger inte upp på dig, och jag ger inte upp på den här känslan jag har själv.

Den här känslan av att vilja förändra, hjälpa... jag har alltid varit såhär, men jag tappa bort mig själv, tackar Gud för att jag hitta till din blogg.

Jag bad om vägledning och du var den som visade mig ljuset.

Tack såå myyycket, jag vänder inte om nu, jag tänker hitta mig själv, känns som att jag inte är hel än, ååååh taaack!!

Du är bäst, fast de vet du redan ^^

Jag tror att jag börjar bli typ beroende av allt du skriver, jag tror jag måste sluta läsa din blogg ett tag, gillar liksom att vara oberonde.

Hahah nu blev de jätteeelångt tror jag, men aa det känns bättre nu. Jag tänker följa dig genom din strid och jag tänker inte ge upp på dig precis som alla andra som läser din blogg eller någon som hört dina ord, du påverkar såå mycket, och jag tror att du har jätte många som stöd nu^^

Jag vet inte vad jag ska skriva....helt tom. Jag är beröörd :( <3

inte ett öga torrt...

<333333333333333333

<333333333333333333

Du skriver helt underbart. Det känns så otroligt, jättesvårt att beskriva.



Har aldrig läst nått liknande...<3

har fastnat ännu en gång...jag är såld på dig.

du är så obeskrivligt underbar.

Tycker de är så jäkla modigt att våga öppna och skriva om de sakerna du gör!!

Tycker de är så jäkla modigt att våga öppna och skriva om de sakerna du gör!!

älskar o läsa de här övernaturliga och din blogg :D



så vacker, även fast de är sorgligt en del så blir de så vackert!!

"Jag hoppas ingen ska uppleva den processen. För tårarna inom mig under vår tid dränkte min själ och efter vår tid växte min själ.



Jag andades in så mycket vatten av sorg att jag inte annat än att kunna växa."



grät av den raden...

föresten var hon girlie?

Fint. Jag försöker förstå vad du skriver. Men det är svårt ;P Första gången jag läser din blogg med så det är lite svårt att fatta vad allt handlar om. Men jag kommer fortsätta läsa. :)

Jag har läst lite ifrån din blogg och jag har verkligen fastnat på att du skriver så mkt om ödet.. Vad är ödet enligt dig ? Väljer vi människor inte själva varje steg vi tar, varje minut vi spenderar på ett visst ställe men sedan kan ångra oss i sista sekunden, att vi svänger vänster istället för att svänga höger? Är allt det ödet?

Skapar vi inte våran egen lycka egentligen? Äre ödet som bestämmer vår lycka och hur mkt mängd var och en ska få av "lycko-dosen". You create your own luck. Så säger Will smith i The persuit of happiness. Det är mäktigt, dom orden är mäktiga. Så ödet, är inte ödet något vi skyller på bara när saker och ting inte liksom går vår väg.. Att vara djup jag förstår dig, jag tror verkligen jag gör det, men vi lever här på jorden av en orsak var och en av oss, även om alla någon gång eller flera känner att dom inte gör någon nytta alls, vi kanske lever i 104 år och under alla dessa år endast gör något vettigt, det vettiga vi gjorde kanske påverkade någon, kanske gjorde den personen stark, kanske hjälpte vi den, har inte vi själva gjort det då, med våran egen magiska kraft av att bara få vara människa och leva för att göra det bättre i en annan människas vardag. Vi alla kan om vi vill, om vi verkligen vill och försöker, om vi menar det vi säger. Men hur långt är vi verkligen villiga att gå? Hur länge orkar vi fortsätta utan att vara egoistiska, vi är bara mänskliga.. Ödet kanske bara är något vi kan skylla på.. och ingenting mer .

det var bara det jag hade på hjärtat. hare bra

måste skriva igen, ber om ursäkt i förväg om det blir för mkt. men det här :



"Men det skapar D. Det skapar något unikt. Nånting vackert. Nånting som inte går att nudda med ord. Det skapar dessa tankar. Det skapar hjärtkvalité.

Och mina ögon har blivit djupare och vackrare att se allt jag är och vem jag är."



Det är en Guds skapelse, den han gjorde till sin avbild, för att värna om alla levande varselser på jorden. Någon speciell, en stjärna i någons ögon, Ingen annan är som du, och det är det som gör dig vacker. kom ihåg det .

Ååh du skriver sååå fiint! :)

Hey! Jag försöker svara alla mina otroligt fina läsare men pga tidsbrist hinner jag inte alltid svara. Det går även fint maila mig, om vad som helst till, [email protected] - där svarar jag nästan alla läsare så fort jag hinner. All energi och lycka till dig! Bless you so much! Lots of Love, Truly Yours, D.