Han låg inlindade i ett vitt lakan i en korg utanför barnhemmet.

Barnhemmets föreståndare öppnade dörren och tog honom i hans famn.

Det var så historien började.

Barnet fick sedan komma till ett helt annat land. Eftersom det blivit strul med papprena med ett annat barn från barnhemmet.

Liten D till Sverige.

Allt var så mystiskt. Men ändå så obeskrivligt vackert.
Föreståndaren hade sagt till föräldrarna att barnet hade nånting speciellt.

---

---

Det fanns något i hans ögon sa barnets nya mamma. Det utstrålade någonting.
Föräldrarna märkte direkt att han var speciell.

Barnet förstod saker och kom ihåg saker. Sina tidigare liv. Reinkarnation.
Barnet kom till och med ihåg innan han föddes. Han kom ihåg hur han dog i sitt förra liv.
Han förstod saker om livet och världen som var oförklarligt.

Barnet kom ihåg att när han dog i sitt förra liv så kom han till ett ställe där moln fanns och där han mötte 4 stycken personer i vita lakan.
Barnet försökte förbryllat berätta detta för sin mamma. Mamman lyssnade inte utan avfärda det som fantasier.

Barnet sa till mamman, endast 6 år gammal "Hur kan jag då känna hur det känns att dö när jag inte dött i detta liv?"
Mamman vart likblek i ansiktet. Hur kunde han tala och veta sånt.

Barnet berättade vidare ju äldre han blev: "Jag var så himla ledsen när jag dog, för jag hade levt ensam och druckit mycket och till slut fick jag ont i hjärtat och dog. När jag kom till himlen vart jag glad att nånting fanns efter döden, men samtidigt var jag arg för att Gud inte hjälpt mig när jag var så ledsen. "

När barnet växit till sig mer sa han: "Det var de som skapade mig. Det var enorm sorg och enorm glädje på samma gång. Det var som att känna en känsla av allting i ett enda ögonblick. Det skapade D. Jag var till och med så arg när jag föddes att jag inte ville växa upp på en fattig plats igen."

Barnet hade en tuff uppväxt. Han blev misshandlad av många. Han var ändå en av de populäraste när han växte upp, men mötte allt möjligt motstånd. Han blev misshandlad första gången han var 5 år.

När barnet var 7 år började hans stereotypa utveckling, grundskola, fotboll, och tv.

Men han hade hela tiden sina minnen med sig. I hela sin själ. Han förstod världen på ett helt annat sätt.
Fast han var den perfekta stereotypen.

Han växte upp. Han var duktig i skolan. Han var en fotbollspelare och nära pojklandslaget i fotboll.
Nu var han snabbast, starkast, och den stereotypen samhället format honom till.
Samhället förstörde barnet och skapa något ytligt, oförstående och egocentriskt.

Men nånting skulle hända.

---

---

Hans farfar dog.
Han började fundera igen. Vad håller jag på med? Varför festar jag? Varför gillar jag vissa tjejer? Är inte hela jag en produkt av samhället? Allt mitt tänkande? Allt jag äter? Allt jag är? Jag är en produkt.

Han började förändras. Han gick inte längre ut med skolans snyggaste populärast tjejer. Han började skriva.
Och den systematiska stereotypen började falla samman eftersom hjärtat hade något med sig sen länge.

Men han vågade inte gå ut helt och säga det här. Han var ju trots allt från en ganska högt uppsatt social familj. Han var lagkapten i fotbollslaget. Folk beundrade honom.

Han vågade inte gå ut och säga: "Hallo, jag minns mina tidigare liv, vad som händer efter döden och jag känner något otroligt i mitt bröst som jag inte kan förklara utan bara skriva med ord."

That would just be fucking craazy yoo...

---

---

Men han tänkte.
"Varför förändrar vi inte världen när människor svälter ihjäl?" "Varför gör vi ingenting?"
"Varför står vi och tittar på när folk svälter ihjäl och fortsätter vandra i ett system som gör rika rikare o fattiga fattigare?"
"Varför har folk blivit så känslokalla?" Varför kan inte folk känna empati så mycket att de vill förändra världen just nu. Idag?"

Han förändrades från en perfekt stereotyp till en moderniserad revolutionär som ville förändra världen för alltid.
För han kunde känna sorgen. Han var så trött på att se hemlösa barn, svältande familjer, krig, rasism, våldtäkter, allt detta hat.

Så medan folk avtrubbades av systemet och fortsatte gå i en kapitalistiskt, materialistisk och egocentrisk värld. Ville han störta världen.

Refomera världen.
Revolutionera världen.

Men han hade ändå svårt att acceptera sina känslor och verkligen erkänna dem. Men det gick över efter ett tag.

Men hur visar man att någonting är äkta tänkte han.

Så han sa: Fuck pengar, fuck bilar, fuck stereotypa plastikoperade tjejer som anpassar sig till normsamhället, fuck allt och fuck alla som upprätthåller detta sjuka system.

Han var helt plötsligt en soldat.

Och historien är lång, och det finns mycket mer att säga om den och mer kommer berättas.

Folk kommer försöka stoppa D, för vi lever med en maktelit som styr världen genom pengar, krig och död. Makteliten styr världen. De insomnade folket upprätthåller systemet och måste vakna om världen ska förändras.

Men sen kommer de finnas folk som backar D, stöttar D, förändrar världen och aldrig låter hjärtat slockna. De som känner de här kommer vara med på en otrolig resa.

---

---

Och jag vill inte ha nånting.

Jag vill inte ha en enda krona. 
Om jag vann pengar skulle jag skänka allt.

Jag vill inte ha kändiskap.
Så rikta inte kamerorna mot mig utan mina ord.

Och jag vill inte ha världens alla tjejer.
Så jag säger nej till allt.

Säljer aldrig min själ.
Jag vill bara förändra världen? Och jag har varit rädd för att säga det.
Jag har varit så rädd för vad folk ska tycka och tänka att jag förstått så mycket.

Men det finns så sjukt mycket jag vet i mitt bröst, och jag måste tillåta mig själv lysa ut detta för att andra ska göra det med.

Så jag har bestämt mig nu, att inom snar tid gå ut med allt och bli officiell så att säga.

Men innan måste jag gå ut med allt jag vet om världen, allt som finns som ingen trott på.
Det har jag börjat bevisat redan.

Världens smartaste människa genom tiderna sa det själv, Albert Einsten: "Vi lever i multidimensionellt Universum enligt kvantfysiken".

De betyder att det finns fler dimensioner.

Världen kommer förändras så sjukt mycket. Och för sterotypen vars mest kontroversiella sak är byta lunchlåda kommer bli chockad och falla baklänges. Så de handlar om att vakna.

Passiviteten dödar människor bokstavligt.
26 000 barn svälter ihjäl idag. Idag, varje dag. Men ändå lyckas vi trycka på "Let's dance" gå vidare till 9-5 jobb.
Skratta åt idealism, och ta upp det där falska leendet. Hjärna av jantelag.

Det är ju stereotypen vi har som är sjuk. Vi måste alla gå ur våra robotiska skal.

Så passiviteten är en handling, men de som verkligen känner de här i hela sin själ. Jag lovar ett äventyr bakom allt förnuft!

Det här är bara början.
Det är upp till vår generation nu att förändra världen.

Antagligen blundar våra robotiska hjärtan, annars väcks de till liv.

Heyyoo...
Jag skulle kunna trycka bort allt det här...
Bara sudda bort allt jag skrivit nu...
Och gå tillbaka till stereotypa Daniel.

Men vet du? Mitt hjärta blir aldrig helt lyckligt av det. För jag vet ju att vi alla är ett.
Vi är gemensamt medvetande.
Det är fucking upp till oss. De som backar ner, kommer veta vad karma innebär.

De här är bara mitt hjärta...

Och idag är det den 13:e maj. Den dagen jag kom...lustigt nog sitter jag här då och skriver allt detta.

Ska vi förändra världen, eller ska vi gå vidare i våra robotiska skal?
Valet är ditt, och helt fritt.

Mitt hjärta har gjort sitt val.
Jag tänker förändra denna världen även om de blir det sista jag gör.

But I know, I got the people behind me!

Kärlek
Truly Yours
/ - D.Dede



I told you that they could never stop this...