Träffade mitt ex idag...Och det var bra att efter så många år träffas och talas ut.

Så, jag tänkte posta ett öppet brev jag skrev för 3 år sen.

Jag vill berätta hur jag började verkligen skapa D och bryta ur mitt stereotypa skal...
Det var här det började ungefär, även fast jag började skriva innan, men det var de 3 jobbigaste åren i mitt liv.
Att leva med en sån svartsjuk tjej att jag knappt kunde andas och samtidigt försöka komma vidare med mitt liv...

Jag ville bli fri...och jag vill inte påstå att jag var en bra pojkvän, när jag la på varje gång hon ringde, och inte hade tid att prata med dig, jag var alltid upptagen, arrogant. Men jag orkade inte, och det vi fick gå igenom gjorde oss väldigt starka.

Då var jag bara en självupptagen tonåring, och du var en svartsjuk tjej, ingen bra combo.

Men allt det var tvunget att hända för att jag skulle bli D...

Det var så här det började allafall...jag började bryta mig ur mitt stereotypa skal helt...

---

---

"Ett öppet brev till kvinnan i mitt liv som fick 3 år av mitt hjärta...


Gumman.

Nu när jag skickar din pärm till dig så finns det verkligen ingenting du kan göra för att kontakta mig igen. Jag har inget som är ditt, det finns inget du behöver ringa för igen. Du ska och har ingenting att kontakta mig för igen!
Nu vill jag att du låter mig vara och få mig flyga min egen väg på mitt Äventyr.

Det handlar inte om att jag är känslokall, utan för att du är en mamma just nu och är med en som älskar dig. Jag vill att du uppfostrar ditt barn och tar hand om det.
Jag vet att du haft det krångligt efter vårt förhållande och att du försökt dränkt dina sorger i olika saker. Det är skillnaden mellan dig och mig.

Jag gråter tills tårarna tar slut och låter min själ växa av all sorg tills jag nuddar stjärnhimlen. Mina ögon brinner som aldrig förr.
Jag vill inte gå in på allt som hände efter jag lämna dig, du vet själv vad som hänt, men skriv aldrig mer att du älskar mig...du har ett helt annat liv.

Jag vill inte se din kalla sida heller, för jag vet att du ibland låser av för att desillusionera den värld du lever i. Det är sjukt, men jag vet att du behöver det.
För du behöver glömma mig. Jag vet att du alltid kommer att älska mig, du kommer förmodligen hata att göra det.

Men vet du en sak gumz? De 100 tals gångerna jag försökte ta slut med dig var för att jag inte orkade med din svartsjuka. Jag var inte fri. Och jag var på en resa för att bli D. Och du kunde inte ta det, att så många människor skulle beundra mig och älska D. Du ville bara ha D för dig själv, men D är för alla.

Och ja, oavsett allt som hänt, du har gjort allt man har kunnat göra för att krossa mig, dina lögner är avskyvärda och det är för att dölja ditt samvete.
Du har gjort allt för att försöka krossa D. Du har gjort exakt allt.
För i fall inte du kunde få mig skulle ingen få mig var dina tankar.

Men du lyckades aldrig fälla mig? Trots att du försökt gjort EXAKT ALLTING!
Och du vet själv att i fall jag gjorde allting mot dig så hade du tagit självmord.
Herregud, allt det behövdes inte, för du hade tagit självmord i fall jag hade gått min väg...Det var ju det du hotade mig för att stanna varje gång jag tog slut.

Men jag upptäcker mig själv just nu. Är på en resa bakom allt förnuft.
Jag har sett visioner av framtiden. Och jag vet att vi nudda gränsen till den värld vi inte ser.
Jag vill tacka dig för att du väckte det mediala inom mig och den kunskap jag fick.
Och för den kärlek du gav, de gångerna vi log.

Jag minns...

- När du sprang ut BARFOTA på stadsbuss 14 när ja gått på och försökte ta mig ut igen...Alla kolla på oss...du var galen...
Hur du tatuera in bokstaven D på din rygg för att du älskade mig så mycket, Jag minns den dagen du stod utanför mitt hus 7.00 och slog sönder mitt fönster för att jag tagit slut och tvinga mig att öppna dörren...jag gjorde slut, men vi vart alltid tillsammans igen.

Life was so crazy back then.

När vi sjöng i backen...Den natten...Jag låter de minnena stanna i mitt hjärta...För jag förstår inte hur minnen kan försvinna...Det var så vackert...Och vi mådde underbart...Och nu helt plötsligt så finns inte det mer...

Ibland vill D stanna tiden, fånga den och låta ögonblick bli förevigat.

Men det går inte gumman. För minnen skapar man just nu. Underbara stunder förevigar man genom att alltid leva i dem.
Så jag försöker leva i en dröm av lycka och glädje, men vet samtidigt min kamp framför mig.

Men jag vet inte om du klarar av att minnas allt vi sagt och gjort...

Men jag vet att du ser och känner av när alla saker påminns om mig. Och det kanske är din förbannelse för det du försöker göra mot mig. Att du ser mig i allt. Allt som påminner om mig, eller allt jag gör eller allt jag gillar.

Man tänker på D när man ser nått som påminner om honom. Och D finns i allt, från nallar till hiphop. Du tänkte till och me på mig när du såg Pingu :)

Men varje gång du ser en nalle så ser du D. För det är vad jag är.

Som du sa; Värdens finaste nalle... som vill rädda hela världen.

Jag älskade dig. Du finns alltid i mitt hjärta.
Låt mig vara nu...gör inget mer...kontakta mig inte igen...

Gå vidare med ditt liv. Och se vad dina lögner är. Ett tecken för att dölja ditt samvete.

Farväl för evigt...

Vill inte behöva skriva om dig igen.

Skriv aldrig mer att du älskar mig...

/ D - Har gått igenom alla faser en man kan uppleva men lät aldrig ilskan ta över, utan lät min sorg flöda ut tills själen blev renad och växte till stjärnhimlen.

Mitt Äventyr fortsätter.. den är helt otrolig =D det är därför inget går att nudda med ord. Det var därför du älska mig.

---

---

Känns jätteskönt att ha pratat ut och träffat dig igen, och jag vet att du kommer bli lycklig.
Trots allt som hänt, och allt vi gjort så har vi förlåtit varandra och har ömsesidig respekt.

Du kommer bli lycklig, du är en stark kvinna.

Nu vill jag bli lycklig, och hitta Girlie...

Kärlek
Truly Yours
/ - D.Dede